Barnen var i skolåldern, det var sommar
och vi var hemma i Norrland på semester.
Min Pappa visste om ett ställe, uppe på ett berg,
där den mossa växte som man har till julpynt.
Han och jag gick dit en dag för att plocka en kasse.
Berget var högt, tät skog, stenigt, svårt ta sej upp,
lite av en Everest-klättring kunde jag inbilla mej.
Väl uppe när vi började plocka av mossan
fick jag syn på stammen på en grov tall
där en björn klöst och rivit loss remsor av barken
och det var gjort nyligen, det kunde man se,
märkena där han trampat runt tallen fanns kvar.
Jag blev livrädd även fast jag inte såg björnen.
Hade Pappa sett den ? Men säkert såg björnen oss !
Pappa lugnade mej, sa att det var så brant här
att björnen inte kunde springa nerför,
ingen fara, vi skulle lätt hinna undan den.
Och jag trodde honom !
Någon björn såg jag aldrig,
men utan tvivel såg den mej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar