När man blir äldre minns man gärna saker som hände förr.
Därför blir det mest sådant jag skriver om. Alltså.
Vi hade höns hemma. Som skrek och flaxa iväg
om man försökte röra vid dom.
( Jag kände så väl igen uppsynen på Baronessans
två tuppkycklingar - by the way ! )
Men som barn hade jag en tam höna som hette Kackeleja.
Hon blev nästan lite av en kompis till mej,
jag kunde bära henne i famnen
och lekte väl på nåt vis med henne.
Kan aldrig tänka mej att hon var nån värphöna,
hon fick nog leva för min skull bara.
Hur gammal kan höns bli ? Det vet jag inte,
men en morron låg Kackeleja död i hönshuset.
På den tiden var det vanligt att man satte
en svart armbindel, ett sorgband, på kappärmen
när någon närstående hade avlidit.
Jag satte fast sorgbandet på min tröjärm
och kunde inte förstå
varför jag inte fick behålla det på,
varför dom tog det av mej ?
Min Kackeleja var ju död !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar