Jag har varit till frissan idag och klippt mej.
Som vanligt är jag ute i god tid,
hinner titta runt i lokalen, känna av atmosfären.
Modärnt ställe, ung personal,
speglar vart jag än tittar, hög ungdomlig musik.
Överallt burkar, flaskor och tuber i pastellfärger
med innehåll som jag bara kan gissa mej till.
Känner mej främmande där, passar inte in.
Saknar bussiga Barbro på Stockholmsvägen,
som slutade som frissa för länge sedan.
Till slut kommer en ung flicka fram
och tar hand om mej.
Tystlåten, lite inne i sin egen värld bara.
Hon frågar hur jag vill bli klippt ?
Jag har ingen aning,
ber henne bara att korta av håret 1½ cm.
Efter en stund sa nån av oss nånting
och samtalet kom in på hundar - hon hade två st.
Atmosfären blev genast mycket gemytligare.
Hon hette Hanna och hon klippte ganska bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Att gå till frissan var för mig förr inte särskilt roligt, fick aldrig varken frisör eller frisyr jag var nöjd med och då har jag ändå prövat många salonger.
En gång skulle jag lite snabbt korta av det värsta, det slutade med att jag kom ut från salongen som "Kurt Olsson", visste inte hur fort jag skulle ta mig till obebodda trakter så ingen skulle hinna se mig.
Tack och lov har jag nu hittat min drömfrissa, ser fram emot att gå dit och är alltid nöjd när jag går därifrån.
oj där ser man, hanna vet jag vem det är =)hon har spelat handboll med karin och johanna. blev du fin i håret?
Kul att du kände Hanna !
Nog klippte hon bra,
jag känner mej nöjd.
Man kan ju inte begära
att hårfrissor ska kunna trolla !
Skicka en kommentar