Det blir nog en dikt idag också,
därför att jag tittade på ett TV-program
om Sonja Åkesson igårkväll.
Hon är inte riktigt min sorts poet,
men det här duger väl ändå :
"Sol bakom molnen
som gråvitt stål över höstens
tända lövklungor.
Vinden forsar
på ensam hemväg.
Förr var vi två, du !"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja förr var vi två, nu är man EN. Men som tur är så är man inte ensam, tack vare att man har goda vänner. Tack för att du finns Gerda.
jag gillar den!
Skicka en kommentar