Dan Andersson skrev om helgdagskväll i timmerkojan.
"Bort längande vekhet ur sotiga bröst
vik bekymmer ur snöhöljda bo." O.s.v.
Boppa, min Pappa, var skogsarbetare
och hade bott i skogskojor i sina dar.
Han tyckte nog att Dan Andersson
skrev om hans liv också i den dikten.
Boppa sjöng Dan Andersson för oss barn.
Han hade just ingen sångröst,
men oj, så vackert han sjöng !
Och texterna lever kvar inom mej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det ska vara .."längtande vekhet..
.nethej
min pappa jobbade också i skogen innan han började på Televerket. Han älskade också Dan Andersson. Han sjöng inte utan spelade fiol och det var nog etter värre. När sedan gubben som bodde ovanpå kom ner med sitt dragspel så var det bäst kuta iväg så långt som möjligt
Gerda du måste kolla din klocka längst ner på högra sidan av datorn, för du kan väl inte sitta uppe kl 03,52 och skriva blogg,
Skicka en kommentar