Ett kattliv.

Jag vill berätta om Filur, en katt från 80-talet.
Troligen den sista katten mina föräldrar hade.
Min Mamma skriver om honom då och då
i några brev till mej från den tiden.

Han kom till huset som kattunge.
Växte upp som utekatt - det förekom inte annat.
Kanske fångade han en råtta ute ibland,
men den huvudsakliga födan bjöds han på inomhus.

Blev bortskämd, vad jag förstår hade han egen meny:
Nyfångad fisk, kokt att passa Filurs smaklökar,
älgkött från frysen, tillagat efter samma recept
och ett fat mjölk - på vintern ljummen, uppvärmd.

Låg inne och sov ihoprullad på dagarna.
Nätterna ville han vara ute, hålla koll på sitt revir.
Där kunde han få besök av andra katter och av rävar,
men varje inkräktare jagades bort, området var hans.

Slagsmål förekom, blessyrer uppstod, men inte värre
än att Filur, som den segrande parten, varje morron
stod ute på bron med svansen i vädret och jamade.
Jamade högt och uppfordrande för att bli insläppt.

Filur var social. Mamma skriver att han pratade.
Vad han sa berättar hon inte,
jag förstår bara att de hade en mycket fin kontakt.

Som katter gör så försvann Filur ibland,
var borta nåt dygn innan han kom tillbaka
och allt var som vanligt igen,
som om ingenting alls hade hänt.

Men till slut bestämde sej Filur för att flytta.
Han valde att bosätta sej hos en familj
på andra sidan byn. Och där stannade han
hela återstoden av sitt liv.

Det var mycket sorgligt att förlora honom,
men över en katt bestämmer man inte.
Det var inte annat att göra än gå dit och hälsa på
för var gång längtan efter deras Filur blev för stor.