Idag, den 9 december, var det dags för lutfisken.
Sista dagen att lägga den i lut
för att den skulle hinna bli klar till julhelgen.
I god tid innan julafton sköljdes fisken av
och lades i en trätunna med rent vatten
som ställdes frysfritt inne i lagårn.
Vattnet i tunnan byttes dagligen.
Fisken hade svällt, fyllde nästan hela tunnan,
skivorna låg där tjocka, vita och frestande.
Då var det alldeles omöjligt,
när jag hade vägarna förbi
eller ärenden in till djuren
att jag kunde låta bli
att nypa mej en smakbit av den råa fisken.
Jag kan göra likadant ibland än idag
om jag handlar hem lutfisk från affären.
Före tillagningen så tar jag loss en liten bit
och stoppar den rå in i munnen.
Men fiskbiten smakar inte längre som den ska.
Jag tror att det är lukten av lagård som fattas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, jag minns också lutfisken i tunnan i källaren före jul, när jag var liten. Igår såg jag torkad lutfisk i affären, så tydligen finns det de som lägger lutfisk i blöt fortfarande.
Jag älskar lutfisk; men det får bli den som är färdig att äta...
En fin dag! Smulan
Ja, det är ju mer normalt att laga till fisken innan man äter den...
Vi hade nog en källare också, men av praktiska skäl passade det bättre att ha tunnan i lagårn.
Den ställdes en bit framför kornas huvuden - inte vid deras bakända !
Skicka en kommentar