Att bli gammal.

Så här otacksamt och meningslöst
trodde jag att mina föräldrar
hade det i sin ensamhet på gamla dar:

De är kvar hemma.
Skottar snön, hämtar posten,
sitter och har långsamt.

Minns väl hur det var förr
då barna var små
och lagårn full med djur.

Nu är det ett bra tag
sen barna gav sej iväg.
Och lagårdstaket, det har rasat ihop.

Allt som ska säjas emellan dem,
det är för längesen redan sagt.

Det enda som ger nåt liv i går´n
det är katta.

Nu har jag blivit gammal själv.
Visst minns jag och saknar mycket.
Men också ett gammalt liv har innehåll
och kan levas meningsfullt.
Det är inte alls så farligt
som jag trodde medan jag var ung.

Varje ålder har sin tjusning !