Det hände en gång när jag gick snett över ett gärde
att jag hörde steg av en annan människa bakom mej.
Jag blev så medveten om att hon fanns där,
önskade att hon kunde gå förbi, komma före mej,
istället för att gå så där bakom min rygg.
Men vi fortsatte på samma vis över hela gärdet
och jag hörde hela tiden hennes steg.
När den upptrampade stigen äntligen tog slut
kom vi fram till en asfalterad gata.
Där hade jag hunnit bli ännu mera medveten
om att ha någon gående bakom mej,
så då i förvirringen sträckte jag ordentligt ut en arm
för att visa åt vilket håll jag tänkte vika av !
Visst kan det hända att vi gör bort oss ibland.
När det händer en själv blir det först ganska pinsamt,
men sedan man ohjälpligt har skämt ut sej,
så kan man efteråt ändå bara skratta åt sej själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Gun, det var till dej jag var på väg den där dagen, minns du ? När jag kom innanför dörrn hos dej och kunde berätta om hur jag hade gjort bort mej, då skrattade du så att du låg dubbel !
Skratt, skratt, du är för härlig!
Ja, det där minns jag när du berättade en gång!
Min vimsiga mamma!!
Ja, jag kommer ihåg!! Och jag skrattar fortfarande när jag tänker på det!!!!!!!
Ja till och med jag minns, ska du inte ta och berätta om förköpshäftet
haha, vad du är rolig mormor!
Vilken härlig historia! Både värme och humor på samma gång! :-)
Skicka en kommentar