Igårkväll försvann strömmen en stund
och jag kom att tänka på hur det var
innan vi fick elektriskt ljus hemma.
Då hade vi fotogenlampor eller stearinljus,
som gav mest nästan bara ledsyn.
Jag minns också öppenspisen i bryggstugan
där tjär-veden brann och gav ljus.
Så småningom kom karbidlampan.
Karbid var ojämna sockerbits-stora, grå bitar
som luktade starkt illa, men ihop med vatten
bildade en gas som kunde antändas.
Karbidlyktan väste där den hängde i kökstaket
och lyste med ett rejält och starkt ljus.
Jag minns den s.kl. skymningstimman
när dom vuxna passade på att ta igen sej lite
samtidigt som det sparades på bränslet i lampan.
Dom kunde unna sej en stunds rättmätig vila
när det ändå var för mörkt att uträtta nånting.
Första gången jag upplevde elektriskt ljus
det var på besök hos en släkting på byn.
"Tryck på den där knappen ska du få se !"
och "Tryck en gång till, så blir det ännu ljusare !"
Jag minns förvåningen då ljuset istället försvann.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Man lär sig att uppskatta saker och ting när man har levt under enkla förhållanden. För ett barn av idag skulle detta vara obegripligt. Jag älskar att läsa dina berättelser från förr.
Jag är uppväxt med el.ljus men jag tänker på min mormor som levde i ett torp utanför Sollefteå. Tänk om hon hade haft el och en teve inne i "kammarn". Och om hon dessutom fått se ett avsnitt av Glamour, denna naturtrogna, upplyftande såpa om en helt vanlig amerikansk familj. Hur skulle hon ha reagerat?? Eller min farmor i Jämtland som var liten , spröd och vithårig och som såg religiös ut men som svor som en borstbindare. Kanske dom hade tyckt att det var lika bra att fortsätta med karbidlamporna !!!
Jag har inte sett karbidlampor användas, men däremot fotogenlampan. I min mammas hemby, Fängsjö; numera enbart en sommarby, saknas elström. De sista åretruntboende i byn in på 1990-talet använde fotogenlampor.
Tack för att du delar med dig av dessa härliga minnen!
Jag hittade hit via "baronessan" och kommer att återvända! Här finns mycket läsvärt.
Laila - jag kan bara säja tack så mycket och välkommen hit !
hej, jag skrattade gott åt ditt inlägg. tryck två gånger så blir det ljusare....
Hittade hit via Baronessans kluriga och underfundiga blogg.
Och vi har ju något gemensamt- vi har båda fått awards. Jag känner mig smickrad. och glad att jag på så sätt hittade hit!
Winnerhorse - jag känner/säjer tack och välkommen till min blogg, du också !
Skicka en kommentar