På tal om vittror, tomtar och troll.

När jag nyss bläddrade i pärmen med urklipp
kom jag till Elsie Johanssons "För dagen" i UNT
från mars 1997, där hon skrivit under rubriken
"Allt får inte förklaras" om när hennes far
i stallet en kväll hade sett en tomte.
Liten, 25 cm lång bara och helt igenom gråklädd.
Men vad var det han såg ? Frågan kvarstår
och det är det som är vitsen, skriver hon.

Då kommer jag ihåg när våra barnbarn var små
hur min gubbe, deras morfar, då julen närmade sej
brukade berätta för barnbarnen om en tomte
som han då och då mötte nere vid garagedörren.
Han berättade detaljerat för dom hur tomten såg ut,
att den var liten och grå och att den hade frågat efter
hur barnbarna skötte sej så här inför julen.

Så länge dom var små, kanske längre fram också,
så lyssnade dom med stora ögon och öppen mun.
Och deras morfar stortrivdes !

Tänk om det var så att han hade sett den ?!

Mystiken och sagorna behövs, säjer Elsie Johansson,
allt får inte förklaras, då vissnar fantasin,
då krymper horisonten, då blir vi utleda och trötta
och känner bara tomhet.
Nej, måtte det få tassa tyst kring våra hus,
må små lyktor blinka och änglavingar susa,
då blir det nog GOD JUL !