Har gett mej på boken "Snö" av Orhan Pamuk igen.
För ett tag sedan gav jag upp efter några sidor,
men jag vill prova igen, har hört andra berömma den.
Boken måste ju vara bra, därför att
den är en publikframgång, står det på baksidan,
romanen har 2004 utsetts av New York Times
till en av årets tio viktigaste böcker.
Orhan Pamuk har fått Impac-priset 2002
och dessutom Nobelpriset 2006. Står det.
Jag har "Snö" som talbok, lyssnar samtidigt
som jag stickar på ett par raggsockor.
Kravlöst, det ger sej självt liksom,
både stickningen och boken.
Har hunnit lyssna några CD in,
men jag upplever ingenting,
allt är bara så händelselöst
och det verkar fortsätta likadant.
Kan New York Times och Nobel ha fel ?
Nää, det är jag som inte håller måttet,
en Henning Mankell är mera i min klass !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det kanske är fel uppläsare. Jag lyssnade en gång på en bok där uppläsaren var Samuel Fröler. Han hade samma tonfall boken igenom. Vare sig det var frågan om kärlek eller mord - samma mummel. Jag lyssnade om och om men det blev ändå platt.
Skicka en kommentar