Bland likasinnade.

Jag har börjat titta in hos PRO:s handarbetsgrupp
på onsdagarna igen, efter att ha hållit uppe ett år.

Vi är några som sitter där med våra handarbeten.
Vi virkar, stickar, broderar och väver olika saker
som PRO sedan har försäljning på.

Förspilld kvinnokraft, säjer någon.
Javisst - vi får jobba utan ersättning,
men det är viktigt att få mötas, umgås,
PRO upplåter i alla fall sin lokal åt oss
så att vi kan vara tillsammans en stund.

Alla är vi pensionärer mellan 70+ och 80+
som sitter runt bordet och pratar medan vi jobbar.
Ibland hör vi vad nån annan säjer, ibland inte.
Och om vi hör, så är det inte alls säkert
att vi tycker likadant i alla fall.

Inte så noga med den saken,
vi är ändå bara glada att se varandra,
kunna träffa några lika glömska
och lika lomhörda som man är själv.

Ett gammel-folks-syndrom kanske ?