Jag fick den här dikten att betyda hemlängtan
en dag i januari 1987 när jag saknade Norrland.
På längtans vägar...
bort ifrån våra vardagliga sysslor
till den källa
där vida himlar och vidder
skänker oss frid !
På längtans vägar...
är vi alla hela vårt korta liv.
Där spänns vår båge -
och det är bågen som bär oss.
Dig och mig !
Christa & Raimund Friedrich
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Längtan har vi väl alla inom oss. Just nu längtar jag efter äppelkaka med vaniljsås!!!
En jättefin dikt Gerda!
Pelle Molins ord: ..."ty hur man längtar över bergen, håller det fast som en mara."
"Längtan" gjorde att jag till sist flyttade hem till bergen!
Skicka en kommentar