Totten och jag har gått en längre promenad idag.
Vädret kunde ha varit bättre,
men det regnade i alla fall inte.
Vi träffade två hundar under vägen.
Den första hade vi mött förut, kände igen.
Inte särskilt intressant, tyckte Totten
och hälsade mest av artighet bara.
Den andra vi mötte var en okänd schäfer
som drog hårt i sitt koppel
och såg lika nervös ut som sin matte.
Totten vek av, men båda hundarna
stannade mitt emot varandra, avvaktade lite.
Jag frågade om dom fick hälsa på varann
och fast matten lät tveksam
så gick hon med på det.
Hälsandet gick bra. Schäfern var osäkert nyfiken
och Totten lät sej nosas på en liten stund.
Matten blev glad, förklarade för mej att
"Han brukar aldrig träffa andra hundar."
Jag tyckte synd om honom.
Så ensam han måste vara.
För vem vill träffa en nervös schäfer ?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag vill knappt träffa en lugn chäfer - läskiga hundar det där.
Jag har bara varit bekant med en enda schäfer i hela mitt liv och det var min dotters. Han hette Ivar och han var stor och svart och helt underbar. Han är borta sen några år men jag saknar honom fortfarande. Jag fick låna honom när jag var på Jämtlandstorpet på semestern.
Skicka en kommentar