Vi hade getter hemma i min barndom.
Av deras mjölk gjordes getost och mese,
enda smörgåspålägget för det mesta.
Förresten - jag lärde mej mjölka på en get
Getter är roliga djur.
Lekfulla, olydiga, nyfikna och full-i-sjutton-djur.
Tjuvaktiga, men samtidigt kloka, vet att klara sej.
Kommer fram överallt.
Och äter allt som går att tugga.
En dag höll Mamma på med att skura bron
och hade burken med såpa stående bredvid sej.
Getterna gick lösa och en av dom kom förbi,
såg sin chans och tog den,
stack snabbt ner huvet i såpburken
och glufsade åt sej en jättetugga !
Jag undrade vad Mamma skrattade så gott åt ?!
När det föddes killingar
fick vi ungar lov ibland att ta in dom till oss.
Skojigt leka tillsammans, hoppa och skutta,
särskilt i trappan till övervåningen.
Deras små torra bajskulor var lätta att sopa upp
för var gång detta inträffade.
En sommar fick vi ha getterna på en holme ute i sjön.
Samma sommar opererade jag blindtarmen.
På sjukhuset kom någon på besök till mej
med ett foto av getterna därute på holmen.
Och jag grät -
längtade hem till både getter och Mamma !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Den enda erfarenhet jag har av getter är när vi hälsade på en familj i Näsåker som hade getter och det var en trevlig bekantskap. Men det jag mest kommer ihåg av det besöker är att en fågel bajsade en stor blaffa i mitt nytvättade hår.
Hej Gerda,
du skriver så fint om minnen från Junseletrakten. Jag snubblade över din blogg när jag sökte på annat med anknytning dit. Doris i Övra har jag träffat och hört berätta. Det är så att jag, som är historiker, har ett projekt om den här trakten. Jag intervjuar äldre kvinnor (och män) som kan berätta om livet däruppe runt mitten av 1900-talet. Jordbruket, skogsarbetet, hur kvinnor och män arbetade och levde, är vad som intresserar mig. Skulle du vilja berätta för mig, kan du skicka ett mail. Jag finns i Uppsala och kan besöka dig om det passar.
lycka till med din fina blogg!
vänliga hälsningar
Rosemarie
rosemarie.fiebranz@hist.uu.se
Dina berättelser är helt fantastiska!
Blundar man kan man tro man är där när det händer...
Gissa om jag är stolt över min blogg-mamma!
En underbar och igenkännande berättelse Gerda! Vi hade också ett par getter och killingar när jag var liten. Underbara och lekfulla djur. Finns det något gulligare än så killingar?
En riktigt fin dag!
Smulan
Skicka en kommentar