Min onda rygg.

Ont i ryggen - låter det bekant ?
Som yngre har jag haft min beskärda del,
fast nu på äldre dar hugger det till ibland bara,
ihop med dammsugaren eller andra trista saker.

Förr var ryggen en ständigt återkommande plåga.
Från periodvis bli totalt förhindrad att röra mej
till att det allra värsta hade hunnit klinga av
och det gick att lära sej leva med det onda.

Kotknackare och kuckelgubbar kunde inte hjälpa.
I väntrummet till en kiropraktor, nästan full av folk,
orkade jag inte sitta utan la mej ner på golvet.
När jag väl kom in förstörde jag vår personkemi
med att fråga "Du bryter väl inte ryggen av mej ?!"

En gång i bilen hem från Norrland låg jag i baksätet.
Kissnödig vid ett rastställe utanför Gävle.
Toaletterna låg på andra sidan vägen.
Över dit skulle jag inte ta mej i semestertrafiken.
Min man hjälpte mej utför slänten på vår sida vägen.
Det var brant, men han höll i mej. När jag äntligen
fick kissa, då ser jag hur allt rinner över mina skor
utan att kunna göra ett skvatt ( ett skvätt ! ) åt det !

En annan gång skulle jag hem från jobbet
då min man kom med bilen och hämtade mej.
Fram till bilen var det ishalka, jag riktigt kände
hur ont det gjorde i min redan onda rygg
ifall jag skulle råka halka till där och falla.

Jag klarade mej över isen fram till bilen
och jag fick upp dörren till passagerarsätet i fram.

Men sedan hände alltihopa blixtsnabbt -
mina ben halkade till, for iväg båda två inunder bilen,
ändan åkte i backen med en duns
och huvet landade med hakan precis på stolssätet.
Liksom förvånad satt jag där och bara tittade på min man.

Han gapskrattade - högt och länge,
det gick naturligtvis inte att låta bli.