Namnas sjal.

Det är kallare än vanligt idag, 12 minusgrader
och innan solen hinner stiga upp
sjunker termometern ännu någon grad.

Då jag växte upp var 25-30 gr kallt inte så ovanligt.
Jag minns knarret av snön under skosulorna,
jag minns norrskenet - jag har hört det spraka -
och jag minns mina kalla tre km till skolan vintertid.

Såna gånger kunde Mamma, utanpå ytterkläderna
vira in mej i en stor lång yllesjal innan jag gick.
Sjalen var randig i beige, brunt och vitt.
Farfars mamma hade ägt den en gång i forntiden.

Att vara inlindad i denna sjal, som en kåldolme
och riskera att någon av klasskamraterna
råkade få syn på mej
det skulle jag aldrig i livet stå ut med,
hellre frös jag ihjäl !

Så i god tid innan jag närmade mej skolan
så tog jag av mej sjalen, knölade ihop den
och grävde ner den i en snödriva.

Där fick den ligga och skämmas tills jag gick hem igen.