fredag 6 februari 2009

Chicago.

Den tiden då jag växte upp så var kortspel syndigt.
Det berättades att fäder gick på krogen avlöningsdagen,
söp sej fulla och satsade pengarna på kortspel,
medan deras familjer blev utan både mat och kläder.
En kortlek var liktydligt med djävulens redskap.

Jag tyckte om att spela kort !

En gång i livet blev det min räddning, tror jag.

Jag skulle träffa min svärfar för första gången
och gruvade väldigt flera dagar innan.
Vad skulle vi prata om när jag kom dit
och vad skulle han tycka om mej ?

När jag till slut ändå kommer innanför dörrn där
då sitter svärfar vid köksbordet
tillsammans med några vänner och spelar kort.

Det tog inte mer än fem minuter
så sitter jag också vid bordet och spelar med !

Utan att jag märkte hur det gick till
så blev hela samvaron bara naturlig och okonstlad.

Tack vare en kortlek !

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag hade varken svärfar eller svärmor i mitt äktenskap och det var tur för mej för jag hade aldrig gått igenom besiktningen. Jag var usel både på matlagning och kortspel. Jag var däremot ganska duktig på handarbete så jag hade nog lyckats bättre om jag virkat en fläskkotlett än om jag stekt den.