Jag hade en faster som var anställd på slottet i Sthlm.
Hon var sömmerska, tillhörde den personal där,
som lagade kungens trasiga gardiner och mattor.
Hennes tjänstebostad fanns inom slottet,
en mindre lägenhet ovanför Lejonbacken,
med utsikt mot Norrbro och Gustav Adolfs torg.
För oss yngre släktingar som hade rest till Sthlm
var faster och hennes hem ett vattenhål i tillvaron.
Och hon tog hand om oss,
gav oss vid behov både övernattning och mat.
När jag och min man och vår ettåriga dotter
kom från Norrland med vårt pick och pack
till den smutsiga lilla stuga här i Uppland,
som skulle bli vårt nya hem, då flydde vi
den första natten till min faster på slottet.
Dagen efter följde hon oss tillbaka
till vår ostädade stuga. Vi åkte buss.
Faster med hink, skurkäpp och trasor !
Hon ställde upp igen, hjälpte oss få beboeligt.
En gång då jag gick över slotts-borggården
för att besöka faster, såg jag på långt håll
att prinsessan Margareta stod i portöppningen
som jag strax skulle gå igenom.
Hjälp, skulle jag bocka eller niga då vi möttes ?!
Det hade nog gått bra vilket som - tänker jag.
Men istället - så idiotiskt gjort,
låtsades jag som att jag inte såg henne !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Åh, jag har minnen av slottet och lägenheten - diffusa men spännande!
Jag kommer ihåg din faster Gerda. Jag fick följa med dej dit en gång och det resulterade i att jag, när jag ibland velat göra mej lite märkvärdig, har skrytit om att jag minsann har ätit middag på slottet.
Tänk, att du har bott på slottet Gerda! Underbart skrivet.
Smulan
Tänk att JAG har sovit över på det kungliga slottet i den stora huvudstaden, de ni!
Slott eller koja - spelar roll ?
Är det ingen av er som minns hur fin människa min faster var ?!
Jo jag kommer ihåg det. en gång på hemmet spottade hon ärtor efter personalen för hon tyckte att dom var okokta, fast det är klart när hon fick en flaska sprit insmugglad emellanåt så var hon ju ganska nöjd. Kanske berodde det på att det var lite förbjudet och lite spännande ett avbrott i vardagen.
Faster Gerda var en fin DAM tyckte jag! Hon var spännande, från en värld som man inte visste något om! Så min jag henne!
den anonyma var jag!
Jag vill förklara för andra Leffes kommentar. Faster hade hela sitt liv klarat sej själv och alltid varit till hjälp åt andra. Så blir hon för gammal, sjuk, blind och måste själv ta emot hjälp, hamnade på långvården. Den situationen orkade hon inte med och reagerade med att bli sin personals fasa.
Vi tog med oss en liten soyaflaska wisky ibland när vi hälsade på henne...
Din fasters beteende är inte ovanligt Gerda. Att behöva ta emot hjälp när man själv varit en stöttepelare är svårt. Många gamla har svårt för det.
Slott elle koja? Egalt, bara det finns en säng och mänsklig värme! :)
En bra dag! Smulan
Skicka en kommentar