Första advent - skyltsöndag.

Skyltsöndag, få följa Pappa dit - bara en sån sak !
Jag och min bror var små, det var nog Pappa
som ville gå till byn, träffa andra karlar,
samspråka, umgås en stund på skyltsöndagen.
Under tiden fick min bror och jag vara hos en familj
som bodde mitt i byn. Den familjen var "finare" än vi,
bland annat fanns där ett hembiträde.
Hon hade bakat goda små runda vetebrödsbullar
den där dagen. Vi satt i köket, drack mjölk och åt bullar.
Och om en stund kom Pappa och hämtade oss.
Detta är mitt första minne av en skyltsöndag.

När jag blev lite större gick jag på byn själv.
Långt att gå, men det var det ju alltid
och inget jag tänkte särskilt på.
Väntan i kylan och snön innan papperen togs bort
som affärerna hade klistrat för sina fönster
och vi äntligen fick se deras härliga julskyltning.

Elektriska ljus tända i hela byn, en eld brann nånstans
och en farbror körde en häst med bjällror om halsen,
som drog en släde. För en liten slant
kunde vi barn få åka med en stund.
Släden hade hö i botten, att sitta på
och med ett par dm höga kanter omkring,
så att ingen riskerade att falla av.

Varmkorv i ett litet papper utan bröd fanns att köpa.
På den tiden var varmkorv inte vardagsmat,
den fanns bara vid enstaka festligare tillfällen.
Och än idag kan jag minnas den goda smaken.

Vi barn sprang emellan affärernas skyltfönster,
men helst till den affär som sålde leksaker.
Vi tittade storögt på allt spännande nytt
som fanns innanför, en del saker t.o.m. rörliga !
Men att bli ägare till något av alla härligheterna
så långt sträckte sej aldrig våra tankar,
vi var nöjda med att bara kunna få titta.