I dagarna är det precis 50 år sedan jag, min man och vår förstfödda dotter på ett år, flyttade från Ångermanland till Uppland. För att maken skulle få ett arbete måste vi göra som arbetsförmedlingen bestämde, ta vårt pick-pack och ge oss iväg. Arbetet fanns på Halmsjön, det som sedan skulle bli Arlanda. Maken åkte i förväg, bodde på jobbet i en barack tillsammans med en kompis hemifrån, under tiden de sökte bostad och kunde ta ner sina familjer.
På Kimsta hittade maken en stuga på ett rum och kök. Utan vatten och slask, men vi var inte bortskämda och hyran var låg, så den lilla stugan fick duga åt oss. Ved ingick, att hålla stugan varm med, men inte sågad, inte torr. Vatten fanns i en kran vid vägkanten 100 m bort.
På godset fanns ett svinhus med många grisar. Lukten därifrån märkte man inte efter ett tag. Värre var lukten från alla döda råttor som låg både under golvet och uppe inunder taket i vår stuga. ( Vi måste ha fått sanerat fast jag inte minns det. ) Svinhuset gjorde att det fanns råttor överallt, många och stora. Jag hade en lång påk att slå på vår soptunna med för var gång jag skulle dit. Då flydde råttorna, rann som i en ström över kanten på tunnan. Konstigt att vi aldrig blev råttbitna.
Bredvid vår stuga, Sjöslottet kallat, låg en damm. På vårarna pin smockandes full med grodor. Jag minns också gäss som mellanlandade där och som tyckte om att bli matade. Det fanns äppelträd på tomten och ett grönsaksland ingick, som vi fick dela med en granne. Vår andra dotter föddes medan vi bodde på Kimsta. Maken blev permitterad, gick arbetslös en månad. Då levde vi på grönsakslandet och på välviljan hos en granne som ägde en kycklingfarm. De var judar och slaktade på ett särskilt sätt. Om en kyckling råkade bli fel slaktad så kunde de inte behålla den, utan då fick vi den.
Vi var unga och utan större krav på komfort - jag minns tiden på Kimsta, för 50 år sedan nu, som en fin tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Va fint skrivet mormor!
Det där känner jag igen från min mamma och min egen barndom. Vi bodde dock kvar på samma ställe i många år men fick det bekvämare med tiden. Men råttorna... eller mest möss var det nog, döda sådana, den lukten kan inte mamma glömma. Då ryser hon.
Hejsan.
När jag läser ditt inlägg förstår jag hur mycket som förändrats här ute på Kimsta under alla dessa år.
Jag borsedan ett ex antal år granne med det så skallade sjöslottet ute på Kimsta.
Skickar gärna över lite bilder från byn och hur det ser ut är idag om du är intresserad av att se.
Varma hälsningar Linda Andersson
Skicka en kommentar