Vännen Berta har gått bort,
hon som med sin man flyttade ner hit
samtidigt som min man och jag.
Jag var på hennes begravning igår.
Ett minne kunde jag berätta
från vår första fattiga tid här.
Vi hälsade på vid ett tillfälle,
kom dit just när Berta hade lagat söndagsmiddag,
hade stekt dom var sin fläskkotlett.
Men hon satte fram fyra tallrikar
och som den naturligaste sak i världen
delade hon kotletterna till en bit åt oss var.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
På landet hade vi en försiktig /läs snål/ granne som en gång bjöd på vattenlingon, och när det var dags att äta så gick hon in i skafferiet och tog en ordentlig dos tjock grädde på sin tallrik. Hon kom ut och sa "jag vill ha grädde jag på sånt här" Dom andra blev utan. Där var det inte tal om att dela med sej.
Skicka en kommentar