En cykeltur.

Jag var i 10-årsåldern en sommar när jag ville cykla
till Vällingberget och hälsa på mina morföräldrar.
Det var 4 mil dit, förstår inte nu att jag fick åka...

Ensamt barn på en cykel, skog mest hela vägen,
någon gård ungefär varannan mil bara.
Vad hade hänt ifall jag fått punktering ?

Några andra förhållningsorder minns jag inte jag fick
innan jag gav mej iväg, än att jag fick lova
att vara tillbaka hemma igen ett visst datum.

4 mil var långt, men jag kom fram.

I Vällingberget fanns förutom mormor och morfar
några kusiner i min egen ålder.
Så mycket ungar fanns det inte till vardags,
varken hemma hos mej eller hos kusinerna,
så det blev roligt för oss alla att träffas.

Efter Vällingberget cyklade jag över Granåsen
till Västerås by, där jag hade flera kusiner.
Där var det trevligt, vi hade så roligt ihop,
att jag blev kvar extra länge, "glömde" datumet
som jag skulle vara tillbaka hemma.

Jag minns inte nu hur jag kom hem,
men jag måste ju så småningom ha cyklat iväg.

Hemma hade det blivit oroligt när jag inte kom
på den bestämda dagen.
Mest Mamma, skulle jag tro, ängslades värst.
Så den natten, mellan två skogsarbetardagar,
fick Pappa ta sin cykel och trampa alla milen upp
för att söka mej. När han kom till Västerås by
fick han se min cykel stå där, lutad mot husväggen.
Då vände han bara och cyklade tillbaka hem.

Jag hade i alla fall vett att skämmas. Efteråt.