Fint höstväder idag igen.
Vad gjorde man förr den här tiden på året,
mer än plockade lingon, jo, man tog upp potatis.
Vi hade stort land, potatisen skulle räcka vintern ut
åt alla oss själva och till grisen.
Korna och getterna fick väl också ibland,
kanske hönsen med, om den var kokt.
Vi hade två olika sorter, mandel åt oss själva
och runda s.kl. vit-pärer ( bintje kanske ) till djuren.
På våren sattes potatisen i jorden för hand,
sedan grävts över och kupat i omgångar för hand.
Detta gjorde Pappa på sina "lediga" stunder.
Att ta upp den kunde han få hjälp med av oss andra.
Jag minns jobbet som hårt. Dimmiga kalla höstmornar
när nattfrosten gjort blasten slipprig och hal,
svår att dra upp. Fårorna långa och många,
blåsor i händerna och ont i ryggen
fast jag till slut gick på knä och grävde.
Nyupptagen kokt mandelpotatis, stor och mjäll,
den behövdes inget annat sovel till, när man åt,
än en klick smör.
Var smöret hemkärnat dessutom...
Och det var det ju - på den tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag var förskonad från potatisupptagning i min barndom. Men mandelpotatis är ju en delikatess!!!! Och gris-pärer vet man ju också vad det är. Det är ju det som affärerna säljer till oss framåt vårkanten.
Skulle grisarna förr ha fått den potatis vi själva nu får lov att köpa framåt vårkanten, då hade fläsket inte gått att äta !
Grispärer då var lika fin kvalite på som de ekologiska 2-kilos påsar nu som COOP tar 30 kr för.
Då går väl inte vårat fläsk att äta helle ifall man stöter på en kannibal.
Mandelpotatis..hmmm...gisses vad sugen jag blev på surströmming =)
Vilka fina minnen du delar med dig av till oss!
Skicka en kommentar