Första advent - skyltsöndag.

Skyltsöndag, få följa Pappa dit - bara en sån sak !
Jag och min bror var små, det var nog Pappa
som ville gå till byn, träffa andra karlar,
samspråka, umgås en stund på skyltsöndagen.
Under tiden fick min bror och jag vara hos en familj
som bodde mitt i byn. Den familjen var "finare" än vi,
bland annat fanns där ett hembiträde.
Hon hade bakat goda små runda vetebrödsbullar
den där dagen. Vi satt i köket, drack mjölk och åt bullar.
Och om en stund kom Pappa och hämtade oss.
Detta är mitt första minne av en skyltsöndag.

När jag blev lite större gick jag på byn själv.
Långt att gå, men det var det ju alltid
och inget jag tänkte särskilt på.
Väntan i kylan och snön innan papperen togs bort
som affärerna hade klistrat för sina fönster
och vi äntligen fick se deras härliga julskyltning.

Elektriska ljus tända i hela byn, en eld brann nånstans
och en farbror körde en häst med bjällror om halsen,
som drog en släde. För en liten slant
kunde vi barn få åka med en stund.
Släden hade hö i botten, att sitta på
och med ett par dm höga kanter omkring,
så att ingen riskerade att falla av.

Varmkorv i ett litet papper utan bröd fanns att köpa.
På den tiden var varmkorv inte vardagsmat,
den fanns bara vid enstaka festligare tillfällen.
Och än idag kan jag minnas den goda smaken.

Vi barn sprang emellan affärernas skyltfönster,
men helst till den affär som sålde leksaker.
Vi tittade storögt på allt spännande nytt
som fanns innanför, en del saker t.o.m. rörliga !
Men att bli ägare till något av alla härligheterna
så långt sträckte sej aldrig våra tankar,
vi var nöjda med att bara kunna få titta.

Gnäll-time igen.

När jag köper ekologiska morötter,
som jag oftast gör,
och de är gnagda på av råttor,
vilket händer emellanåt,
då undrar jag följande:

Föredrar råttor ekologiska morötter,
eller är råttorna själva ekologiska ?

Tidig morgon.

Igår retade Swedbank mej.
Imorse var det dags igen.
Men inte banken den här gången,
utan nya grannen snett under mej.

Klockan 03.15 så står han utanför porten
vid sidan om mitt på glänt öppna
sängkammarfönster och diskuterar
någonting både högljutt och mångordigt
tillsammans med ett gäng av sina polare.

Riskabelt att blanda sej i och reta upp folk,
man vet aldrig vilka följder det kan få.

( Kolla i Evas blogg idag vilka hemskheter
som skulle kunna drabba en ! )

Ändå stack jag ut mitt huvud genom fönstret,
och sa sömndrucket, men högt, ett "Go´morron".

"Oj då, väckte vi dej ?!"

Faktiskt bad grannen om ursäkt
och det gjorde mej lite mindre irriterad.

Men somna om - det var det ju inte tal om.

Inte bra.

Swedbank tar hand om min pension.

Jag antar att banken på något sätt
använder mina pengar
under tiden de lånar dem.

Räntefritt !

Idag behövde jag ta ut en slant
och kassören gav mej det jag ville ha.

Men för att ge mej ett kontoutdrag
så att jag skulle kunna få veta
hur mycket av min pension de hade kvar,
så kostar det numera 10 kr att få reda på det !

Är det meningen, hör det liksom till,
att bankerna kan ta betalt
för att göra folk på dåligt humör ?!

Vinterminne.

Vi har fått snö, massor av snö, flera decimeter.
Har också blåst bra, så när jag varit tvungen ut
så hjälpte det inte hur väl jag än klätt på mej
så har snön yrt i ansiktet, in runt öronen,
kring handlederna och innanför kragen i halsen.

Och jag minns vintrarna som barn, hem från skolan.
Den långa vägen som gick över åkrar, öppen mark.
Alltid var det kallt, ofta blåste det, jämt snöade det.
Hela vägen, som aldrig tog slut, som kändes oändlig,
kunde jag ändå se lampan i köksfönstret hemma
och när jag tittade på den så gick det lättare att gå.

Att till slut äntligen vara framme,
stanna på bron och sopa av mej all snö,
öppna dörren och komma in i stugvärmen,
det kändes som att inga vedermödor
i världen alls länge fanns !

Jag saknar värmen från en vedspis nu också ibland.

Ur Bondepraktikan ?

Utanför sängkammarfönstret står ett par lönnar.
Där såg jag häromdan två rödbröstade domherrar
som hoppade runt bland grenarna
och pickade i sej nånting.

Jag minns från kalla vintrar i Norrland
att det kom stora skaror domherrar
som slog sej ned i rönnarna på gården
och åt upp, rensade bort, alla bären.

Mer sällan har det hänt att jag sett dem härnere.

Samma dag pratade jag med Norrland
och nämnde i förbifarten att jag just stod i fönstret
och tittade på två vackert röda domherrar utanför.

De fåglarna varslar om snö ! Påstod Norrland.

Och vad har vi fått - om inte just snö !

Missmod.

Ge mej en slant
ska jag sjunga en stump
om livet, det enformigt trista
Kan det va´ sant
eller är det en slump
att man ändå det inte vill mista

Birger Norman skriver i sin "Utanikring"
något som betyder ungefär detsamma
som missmod, nämligen:

Oppless.

Kast katta på ellen,
släck ljuse
å ge barna rakkniven !