Pete Seeger.

På radion igårkväll meddelades
att Pepe Seeger har tilldelats ett musikpris.
( Jag kommer inte ihåg vad det hette. )

Han är en amerikansk sångare och låtskrivare,
hans "Guantanamera" tyckte min man mycket om.

Jag ser Pete Seeger med samma ögon
som jag ser James Dean,
de är för evigt unga - for ever young.

Nu påstod de att Pete Seeger är 90 år... ?!

Fettisdag.

Fettisdag igår.
( Är en dag sen. )
Vädret stämde överens med dagen,
utevänligt, behagligt nollgradigt.

Jag minns fettisdagarna när jag gick i skolan,
i alla fall en av dem. Friluftsdag kanske det var.

Ute på skidor nånstans, stannade till vid en lada,
hur vi stod lutade mot ladans vägg i solskenet
och åt en apelsin.

Jag minns apelsinen som nånting överdådigt.
Frukt hade börjat finnas igen efter krigsåren.
"För det har kommit en båt med bananer"
sjöng Harry Brandelius i radion.

Det var lite lyxigt att stå där i solskenet
med en egen apelsin alldeles för mej själv
utan att behöva dela den med ett syskon.

Jag åt apelsinen långsamt.
Gnagde först av det vita från skalet
och det vita som satt löst runt själva frukten.
Sedan höll jag apelsinen mellan händerna,
kände på den, luktade på den,
njöt en stund av att äga den ( tror jag )
innan jag bröt loss första klyftan och började äta.

Fettisdag - det är skidor, solsken och en apelsin.

Kolare.

Jag har en bok efter min Pappa som heter
"Handbok för kolare" av Hilding Bergström.
Den är tryckt i juli 1922.
En lärobok, Pappa har blyertsanteckningar i den.

Var Pappa kolare under någon period i sitt liv ?
Jag vet inte. Men tydligen kunde han yrket
fast jag aldrig hörde honom berätta om det,
han bara sjöng ibland "Jag väntar vid min mila".

Jag letade i Dan Anderssons dikter för att se om där
fanns beskrivet någonstans vad kolaryrket innebar ?
Jag hittade en dikt som litegrann beskriver
stämningen vid en kolmila.
Kanske att min Pappa hade upplevt det så ?

"Milrök: II" heter dikten:

En gång i ändlösa skogar, där urbergen stupande stå,
bortom svindlande, vida myrar, där timmarna dödstysta gå,
där välvde i smältvit hetta ett bål under stubbade bryn,
där tumlade väldig och vitgrå den fräna röken mot skyn.
Där kring gick en sotig mänska med ögon som matt porslin
och svettades hett under sotet i de vassaste vindarnas vin.

Själva kolaryrket hittade jag ingen beskrivning av
annat än det som förklaras i läroboken.

Rapport från ett matfat.

En ny utmaning från Tantaluran !

Denna gång vad jag tycker om Tantalurans
egna 5-rätters URK-mat,
som delvis verkar vara hennes barndoms
plågsamma tvingas-äta-upplevelser:

1. Fläsklägg med rotmos.
2. Bondomelett.
3. Dillkött.
4. Blodigt kött.
5. Köpta kroppkakor.

Svar:
Får jag göra kroppkakorna själv,
då kan jag äta alltihopa !

På min egen lista blir det svårare,
jag gillar egentligen all sorts mat.
Men det jag ändå undviker är:

1. Alltför hot mat.
2. Bönor och linser.
3. Kokos i både mat och kakor.
4. Min barndoms lappskojs.
5. Per Morbergs slafs-rätter.

Skulle vara kul få läsa en kommentar
där min kompis Gun berättar vad hon tycker.

Böcker berättar.

Någon sa: "Kalla mej rashatare om ni vill,
men bor man i Sverige ska man leva som en svensk,
annars åka tillbaka dit man kom ifrån !"

Jag läser Khaled Hosseinis "Tusen strålande solar".
Det är Afganistan, kvinnor i burkas, patriarkat.
Så långt jag nu har hunnit lyssna ( talbok )
tycker jag mej förstå livet det lever,
kan litegrann sätta mej in i deras kultur.

Måste det finnas gränser
mellan alla olika kulturer och religioner ?
Tänk om vi kunde acceptera varandras olikheter
och se det som är positivt istället för tvärtom !

Vi kan inte ändra på att Sverige
har blivit så mångkulturellt som det nu är.
Fördelarna med att det förhåller sej så
måste överväga nackdelarna,

om vi tänker efter.

Bokstafett.

Från Tantaluran har jag fått en utmaning
om en bokstafett som lyder:

1. Ta fram en bok som du gillar och som har minst 123 sidor.
2. Slå upp sidan 123.
3. Leta efter 5:te meningen.
4. Citera de följande 3 meningarna.
5. Skicka vidare till minst en av dina bokvänner.

Jag lånar talböcker från bibblan,
där jag inte hittar några sidor.

Istället nöp jag en diktbok, Lyrikboken
och där på sid 123 står en hel dikt utan punkter,
allt i en enda mening, av Lars Bäckström
som heter Efter frukosten

En äggrand på vaxduken gör motstånd mot
wettextrasan och den skrapande nageln,
teblad sköljer över ytan av kopparnas bottensörja
när de balanseras bort från bordet,
en dammtuss har förenat sig med jord
och blöta vetepuffar på sopskyffeln,
barnets avslickade bröd med porerna
tilltäppta av saliv och matfett finner sin befrielse
mellan avdukarens tänder och tunga,
i hans inres raffineringsverk sker hoparbetningen
av salt och socker,
söt och sur mjölk,
omeletten, mjukosten och margarinet.

Skickar nu vidare till den det behagar !

Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön.

Jag fryser.
Min lägenhet är av det kallare slaget.
Kanske behöver elementen luftas ?
Kanske ska ventilen i skafferiet stängas ?
Kanske både - och ?

Klär på mej i långärmat och långkalsong-at.
Efter en promenad runt Måby blir jag varm,
men orkar inte mer än en vända,
efter ett par timmar så fryser jag igen.

Minns barndomens hemsydda grå vadmalsbyxor.
Vadmal var varmt under lång och kall skolväg.

Ingen annan i skolan hade såna byxor.
( Fast ingen annan hade så lång skolväg heller. )

Byxorna var stora, rymliga, bylsiga
med resår längst ner på benen.
Oj, så jag skämdes för dem !

När vi hade bytt om för en gymnastiklektion
och hängt upp våra kläder på krokar under vägghyllan,
då ser jag än idag hur mina vadmalsbyxor utmärker sej
som det största och fulaste plagget av alla där.

Hann jag växa ur dem till nästa vinter, tro ?