Darwin och Gud.

Igår skulle Darwin ha fyllt 200 år.
Han med "Arternas uppkomst"
och idén om det naturliga urvalet
som säjer att utan gudomlig medverkan
så härstammar vi från aporna.

Antingen tror man på Darwin
eller så tror man på Gud.
Punkt.

Om min allra första början i årmiljarderna
var en liten bakterie bara,
så måste ändå Någon ha skapat den bakterien.

Så jag tror både på Darwin och på Gud !

Träff med handarbete.

Varje onsdag är vi några pensionärer
som träffas och handarbetar tillsammans.

Onsdag förra veckan blev en av oss sjuk där.
Illamående, nästan medvetslös och över 90 år...

Ambulansen kom, la henne på en bår och åkte iväg.
Naturligtvis blev vi oroliga - hur skulle det gå ?

Onsdag idag, veckan efter, när vi samlas igen
så dyker också vår 90-plussare upp !

Och det kändes som vi ville ropa ett högt hurra !

Aurora.

Jag är morrontidig, alltid uppe med tuppen.
Sätter igång radion, den blir som ett sällskap.

Ettan kör nyheter och politik, samma hela morron.
På trean pratas det snabbt och obegripligt
och spelas ungdomlig musik som pålägg.
Jag orkar inte med någondera av dem.

Men så upptäckte jag tvåans morronprogram Aurora.
Det är avslappnat, rogivande och faktiskt lättsamt.

Jag kan ingenting om klassisk musik,
kan inte skilja olika musikstycken åt
och vet inte namnen på några kompositörer.

Idag, nu nyss, skulle där spelas - sas det -
pappa Leopold Mozarts trumpetkonsert, första satsen.

Och jag kände igen musikstycket !

För två år sedan satt jag i min systers
och svågers bil, på hemväg från vår brors begravning.
Det var en sen och tung novemberkväll,
men med nysnö och månsken utanför bilrutorna.

Min syster satte på en CD - Mozart, sa hon.
Vi satt tysta, i egna tankar, ingen sa nåt.

Hela vår väg Ådalen ner
lyste fullmånen på all den vita snön
och ihop med den dämpade musiken
blev allting till ett vackert efterspel,
fullt värdigt min brors minne.

Stycket jag kände igen i radion nu -
det var musiken ifrån denna händelse.

Chicago.

Den tiden då jag växte upp så var kortspel syndigt.
Det berättades att fäder gick på krogen avlöningsdagen,
söp sej fulla och satsade pengarna på kortspel,
medan deras familjer blev utan både mat och kläder.
En kortlek var liktydligt med djävulens redskap.

Jag tyckte om att spela kort !

En gång i livet blev det min räddning, tror jag.

Jag skulle träffa min svärfar för första gången
och gruvade väldigt flera dagar innan.
Vad skulle vi prata om när jag kom dit
och vad skulle han tycka om mej ?

När jag till slut ändå kommer innanför dörrn där
då sitter svärfar vid köksbordet
tillsammans med några vänner och spelar kort.

Det tog inte mer än fem minuter
så sitter jag också vid bordet och spelar med !

Utan att jag märkte hur det gick till
så blev hela samvaron bara naturlig och okonstlad.

Tack vare en kortlek !

Namnas sjal.

Det är kallare än vanligt idag, 12 minusgrader
och innan solen hinner stiga upp
sjunker termometern ännu någon grad.

Då jag växte upp var 25-30 gr kallt inte så ovanligt.
Jag minns knarret av snön under skosulorna,
jag minns norrskenet - jag har hört det spraka -
och jag minns mina kalla tre km till skolan vintertid.

Såna gånger kunde Mamma, utanpå ytterkläderna
vira in mej i en stor lång yllesjal innan jag gick.
Sjalen var randig i beige, brunt och vitt.
Farfars mamma hade ägt den en gång i forntiden.

Att vara inlindad i denna sjal, som en kåldolme
och riskera att någon av klasskamraterna
råkade få syn på mej
det skulle jag aldrig i livet stå ut med,
hellre frös jag ihjäl !

Så i god tid innan jag närmade mej skolan
så tog jag av mej sjalen, knölade ihop den
och grävde ner den i en snödriva.

Där fick den ligga och skämmas tills jag gick hem igen.

Frukt och Grönt.

Jag jobbade på ICA en period,
hade hand om grönsaksdisken där.
Fick nog en dag,
var tvungen skriva av mej:

En morot ligger i sin disk
och väntar på en kund.
Där får den ligga utan risk
att Gerda har nån stund

då hon får tid att kolla in
om moroten mår bra,
har snygg förpackning och är fin
så kunde vill den ta.

När den har legat länge nog
blitt skrumpen, torr och svag
då kommer chefen - undrar nog
vad detta är för slag?!

Han bryter ut i raseri,
vem ska nu köpa den ?!
Det blir förlust och slöseri,
affärn får slå igen !

Då svarar Gerda - trött och matt:
Förstå min sitation,
en morot fordrar också att
få tid och uppmärktion

och vem har ork - vill ha besvär
när ingen ser det lönt?
Tycks ej så noga med det där
som kallas Frukt och Grönt !

En afton på Nipan.

Och här kommer tidningsurklippet!

Hittade en artikel i ett nummer av Jönsel Bla´ä
som berättar om en allsångskväll på festplatsen Nipan
en semester däruppe, en sommar för över 25 år sedan.

I artikeln finns ett foto av publiken, under tak
på fullsatta bänkar över hela den gamla dansbanan.

När jag tittar på fotot och letar bland människorna
hittar jag, ett par bänkrader bakåt, min man och mej
och längst fram på första bänk
sitter våra två första barnbarn
med var sina sånghäften i händerna.

Just då hade vi ingen aning om
att det som var menat bara som lite omväxling
till de vanliga rutinerna en dag under semestern,
om 25 år skulle förvandlas till ett mycket kärt minne.

Med bildbevis och allting !