Vinterminne.

Vi har fått snö, massor av snö, flera decimeter.
Har också blåst bra, så när jag varit tvungen ut
så hjälpte det inte hur väl jag än klätt på mej
så har snön yrt i ansiktet, in runt öronen,
kring handlederna och innanför kragen i halsen.

Och jag minns vintrarna som barn, hem från skolan.
Den långa vägen som gick över åkrar, öppen mark.
Alltid var det kallt, ofta blåste det, jämt snöade det.
Hela vägen, som aldrig tog slut, som kändes oändlig,
kunde jag ändå se lampan i köksfönstret hemma
och när jag tittade på den så gick det lättare att gå.

Att till slut äntligen vara framme,
stanna på bron och sopa av mej all snö,
öppna dörren och komma in i stugvärmen,
det kändes som att inga vedermödor
i världen alls länge fanns !

Jag saknar värmen från en vedspis nu också ibland.

Ur Bondepraktikan ?

Utanför sängkammarfönstret står ett par lönnar.
Där såg jag häromdan två rödbröstade domherrar
som hoppade runt bland grenarna
och pickade i sej nånting.

Jag minns från kalla vintrar i Norrland
att det kom stora skaror domherrar
som slog sej ned i rönnarna på gården
och åt upp, rensade bort, alla bären.

Mer sällan har det hänt att jag sett dem härnere.

Samma dag pratade jag med Norrland
och nämnde i förbifarten att jag just stod i fönstret
och tittade på två vackert röda domherrar utanför.

De fåglarna varslar om snö ! Påstod Norrland.

Och vad har vi fått - om inte just snö !

Missmod.

Ge mej en slant
ska jag sjunga en stump
om livet, det enformigt trista
Kan det va´ sant
eller är det en slump
att man ändå det inte vill mista

Birger Norman skriver i sin "Utanikring"
något som betyder ungefär detsamma
som missmod, nämligen:

Oppless.

Kast katta på ellen,
släck ljuse
å ge barna rakkniven !

Lyckoproblemet.

I sin bok "Det är fortfarande
ingen ordning på mina papper"
så säjer Bodil Malmsten på ett ställe:

All forskning
som sysslar med lyckoproblemet
kommer gång på gång fram till samma sak;

det är inte yttre framgång
som gör folk lyckliga -
det är det som händer under tiden
mellan raderna.

Att städa ett skåp är större lycka
än att åka till en paradisö.

Och skulle man inte bli lycklig
av att städa skåpet,
så har man i alla fall ett städat skåp.

Fast jag tror att man helst
ska höra henne läsa det själv.

Den 18 november.

Idag är det elva år sedan min man gick bort.

Under det första lilla fotot jag fick av honom
en gång för länge sedan, skrev jag ner
texten till en sång som var inne då:

"Fish go to swim, birds go to fly
I go to love one man till I die.
Can´t help loving that man of mine.
He can come home as late as can be,
home without him ain´t no home for me.
Can´t help loving that man of mine."

Inte visste jag då att det vi skulle få,
det var fyrtioett år tillsammans - bara.

En kärleksförklaring - så god som någon

Vad är kärlek
Vi trodde att vi visste
för en silverbröllopstidrymd sedan
Fast vi var tvugna att gifta oss
och vardagen kom störtande
så reflekterade vi aldrig
Det var väl så här det skulle vara

Veckotidningarnas kärleksdefinitioner
funderade vi på ibland
Men vi lärde oss att vardagen
var det vi ville ha
Tillsammans
Kärlek är att stå ut med varandra

Namnsdag med gröt.

Emil har namnsdag idag.

Jag hade en farbror som hette Emil.
Farbror Emil var den snällaste, gladaste
och den roligaste av alla mina farbröder.

Farbror Emil körde buss.
Att köra bil var tillräckligt stort på den tiden,
så att farbror Emil körde buss,
det gjorde honom i mina ögon till den störste !

När Mamma fick scharlakansfeber
och låg på epidemisjukhuset några veckor,
då fick min bror och jag bo hos farbror Emils.

En gång kappåt min bror och farbror Emil kvällsgröten
Min bror ville vinna och åt för mycket
så att han fick ont i magen sin och började skrika.

Fortfarande ser jag för mej och minns när farbror Emil
lägger min bror på köksbordet och rullar honom
på den uppsvällda magen runt, runt, från sida till sida
medan min bror fortsätter att skrika.

Nu vill vi ju veta hur det slutade - men jag minns inte.
Bara att min bror bevisligen överlevde.
Och att farbror Emil säkert drog en suck av lättnad.