Första advent - skyltsöndag.

Skyltsöndag, få följa Pappa dit - bara en sån sak !
Jag och min bror var små, det var nog Pappa
som ville gå till byn, träffa andra karlar,
samspråka, umgås en stund på skyltsöndagen.
Under tiden fick min bror och jag vara hos en familj
som bodde mitt i byn. Den familjen var "finare" än vi,
bland annat fanns där ett hembiträde.
Hon hade bakat goda små runda vetebrödsbullar
den där dagen. Vi satt i köket, drack mjölk och åt bullar.
Och om en stund kom Pappa och hämtade oss.
Detta är mitt första minne av en skyltsöndag.

När jag blev lite större gick jag på byn själv.
Långt att gå, men det var det ju alltid
och inget jag tänkte särskilt på.
Väntan i kylan och snön innan papperen togs bort
som affärerna hade klistrat för sina fönster
och vi äntligen fick se deras härliga julskyltning.

Elektriska ljus tända i hela byn, en eld brann nånstans
och en farbror körde en häst med bjällror om halsen,
som drog en släde. För en liten slant
kunde vi barn få åka med en stund.
Släden hade hö i botten, att sitta på
och med ett par dm höga kanter omkring,
så att ingen riskerade att falla av.

Varmkorv i ett litet papper utan bröd fanns att köpa.
På den tiden var varmkorv inte vardagsmat,
den fanns bara vid enstaka festligare tillfällen.
Och än idag kan jag minnas den goda smaken.

Vi barn sprang emellan affärernas skyltfönster,
men helst till den affär som sålde leksaker.
Vi tittade storögt på allt spännande nytt
som fanns innanför, en del saker t.o.m. rörliga !
Men att bli ägare till något av alla härligheterna
så långt sträckte sej aldrig våra tankar,
vi var nöjda med att bara kunna få titta.

Gnäll-time igen.

När jag köper ekologiska morötter,
som jag oftast gör,
och de är gnagda på av råttor,
vilket händer emellanåt,
då undrar jag följande:

Föredrar råttor ekologiska morötter,
eller är råttorna själva ekologiska ?

Tidig morgon.

Igår retade Swedbank mej.
Imorse var det dags igen.
Men inte banken den här gången,
utan nya grannen snett under mej.

Klockan 03.15 så står han utanför porten
vid sidan om mitt på glänt öppna
sängkammarfönster och diskuterar
någonting både högljutt och mångordigt
tillsammans med ett gäng av sina polare.

Riskabelt att blanda sej i och reta upp folk,
man vet aldrig vilka följder det kan få.

( Kolla i Evas blogg idag vilka hemskheter
som skulle kunna drabba en ! )

Ändå stack jag ut mitt huvud genom fönstret,
och sa sömndrucket, men högt, ett "Go´morron".

"Oj då, väckte vi dej ?!"

Faktiskt bad grannen om ursäkt
och det gjorde mej lite mindre irriterad.

Men somna om - det var det ju inte tal om.

Inte bra.

Swedbank tar hand om min pension.

Jag antar att banken på något sätt
använder mina pengar
under tiden de lånar dem.

Räntefritt !

Idag behövde jag ta ut en slant
och kassören gav mej det jag ville ha.

Men för att ge mej ett kontoutdrag
så att jag skulle kunna få veta
hur mycket av min pension de hade kvar,
så kostar det numera 10 kr att få reda på det !

Är det meningen, hör det liksom till,
att bankerna kan ta betalt
för att göra folk på dåligt humör ?!

Vinterminne.

Vi har fått snö, massor av snö, flera decimeter.
Har också blåst bra, så när jag varit tvungen ut
så hjälpte det inte hur väl jag än klätt på mej
så har snön yrt i ansiktet, in runt öronen,
kring handlederna och innanför kragen i halsen.

Och jag minns vintrarna som barn, hem från skolan.
Den långa vägen som gick över åkrar, öppen mark.
Alltid var det kallt, ofta blåste det, jämt snöade det.
Hela vägen, som aldrig tog slut, som kändes oändlig,
kunde jag ändå se lampan i köksfönstret hemma
och när jag tittade på den så gick det lättare att gå.

Att till slut äntligen vara framme,
stanna på bron och sopa av mej all snö,
öppna dörren och komma in i stugvärmen,
det kändes som att inga vedermödor
i världen alls länge fanns !

Jag saknar värmen från en vedspis nu också ibland.

Ur Bondepraktikan ?

Utanför sängkammarfönstret står ett par lönnar.
Där såg jag häromdan två rödbröstade domherrar
som hoppade runt bland grenarna
och pickade i sej nånting.

Jag minns från kalla vintrar i Norrland
att det kom stora skaror domherrar
som slog sej ned i rönnarna på gården
och åt upp, rensade bort, alla bären.

Mer sällan har det hänt att jag sett dem härnere.

Samma dag pratade jag med Norrland
och nämnde i förbifarten att jag just stod i fönstret
och tittade på två vackert röda domherrar utanför.

De fåglarna varslar om snö ! Påstod Norrland.

Och vad har vi fått - om inte just snö !

Missmod.

Ge mej en slant
ska jag sjunga en stump
om livet, det enformigt trista
Kan det va´ sant
eller är det en slump
att man ändå det inte vill mista

Birger Norman skriver i sin "Utanikring"
något som betyder ungefär detsamma
som missmod, nämligen:

Oppless.

Kast katta på ellen,
släck ljuse
å ge barna rakkniven !

Lyckoproblemet.

I sin bok "Det är fortfarande
ingen ordning på mina papper"
så säjer Bodil Malmsten på ett ställe:

All forskning
som sysslar med lyckoproblemet
kommer gång på gång fram till samma sak;

det är inte yttre framgång
som gör folk lyckliga -
det är det som händer under tiden
mellan raderna.

Att städa ett skåp är större lycka
än att åka till en paradisö.

Och skulle man inte bli lycklig
av att städa skåpet,
så har man i alla fall ett städat skåp.

Fast jag tror att man helst
ska höra henne läsa det själv.

Den 18 november.

Idag är det elva år sedan min man gick bort.

Under det första lilla fotot jag fick av honom
en gång för länge sedan, skrev jag ner
texten till en sång som var inne då:

"Fish go to swim, birds go to fly
I go to love one man till I die.
Can´t help loving that man of mine.
He can come home as late as can be,
home without him ain´t no home for me.
Can´t help loving that man of mine."

Inte visste jag då att det vi skulle få,
det var fyrtioett år tillsammans - bara.

En kärleksförklaring - så god som någon

Vad är kärlek
Vi trodde att vi visste
för en silverbröllopstidrymd sedan
Fast vi var tvugna att gifta oss
och vardagen kom störtande
så reflekterade vi aldrig
Det var väl så här det skulle vara

Veckotidningarnas kärleksdefinitioner
funderade vi på ibland
Men vi lärde oss att vardagen
var det vi ville ha
Tillsammans
Kärlek är att stå ut med varandra

Namnsdag med gröt.

Emil har namnsdag idag.

Jag hade en farbror som hette Emil.
Farbror Emil var den snällaste, gladaste
och den roligaste av alla mina farbröder.

Farbror Emil körde buss.
Att köra bil var tillräckligt stort på den tiden,
så att farbror Emil körde buss,
det gjorde honom i mina ögon till den störste !

När Mamma fick scharlakansfeber
och låg på epidemisjukhuset några veckor,
då fick min bror och jag bo hos farbror Emils.

En gång kappåt min bror och farbror Emil kvällsgröten
Min bror ville vinna och åt för mycket
så att han fick ont i magen sin och började skrika.

Fortfarande ser jag för mej och minns när farbror Emil
lägger min bror på köksbordet och rullar honom
på den uppsvällda magen runt, runt, från sida till sida
medan min bror fortsätter att skrika.

Nu vill vi ju veta hur det slutade - men jag minns inte.
Bara att min bror bevisligen överlevde.
Och att farbror Emil säkert drog en suck av lättnad.

Middag först hos Kinesen.

Jag brukar titta på TV:s "Det okända"
särskilt ifall Terry Evans är med.

Igår fick jag se honom live i Upplands Väsby !

Mina båda döttrar bjöd med mej dit
på hans s.kl. storseans där i Folkets Hus.

En överraskningspresent som hette duga !

Brevet från Lillan.

Har sorterat gamla brev
och hittade detta från en ung dotter
på besök hos morföräldrarna.
Kan inte undanhålla er det hon skrivit !

Hej mamma !
Hur mår du ? Jag mår bara fint.
Tycker du det är tomt efter mig ?
Jag bara undrar för ni sa ju att det skulle
kännas som om en vägg var borta.
I förra brevet så skrev du en del frågor
nu ska du få svar på dom.
Du undrade hur grisen mådde.
Så vitt jag ser så är den väldigt pigg.
Häromdagen försökte jag lägga
sockerbiten på nosen och tänk det gick.
Du undrade om jag hjälpte mormor någonting
och det gör jag.
Just nu så sitter hon ute på gräsmattan
och solar sig som jag ser det.
Skriv snart svar.
När du skriver så texta. ( Kom ihåg det. )
För det är mycket svårare att läsa skrivstil.
Hälsa familjen för övrigt mest Lady.

Rättstavat dessutom !

Upptaget.

Har haft smått om blogg-tid ett tag.
Igår fick jag kärt besök av långväga släkting
och idag är jag bortbjuden
av andra släktingar - nära sådana.
Ber om att få återkomma
när det känns ha lugnat ner sej.

Kungens lilla piga.

Jag hade en faster som var anställd på slottet i Sthlm.
Hon var sömmerska, tillhörde den personal där,
som lagade kungens trasiga gardiner och mattor.

Hennes tjänstebostad fanns inom slottet,
en mindre lägenhet ovanför Lejonbacken,
med utsikt mot Norrbro och Gustav Adolfs torg.

För oss yngre släktingar som hade rest till Sthlm
var faster och hennes hem ett vattenhål i tillvaron.
Och hon tog hand om oss,
gav oss vid behov både övernattning och mat.

När jag och min man och vår ettåriga dotter
kom från Norrland med vårt pick och pack
till den smutsiga lilla stuga här i Uppland,
som skulle bli vårt nya hem, då flydde vi
den första natten till min faster på slottet.

Dagen efter följde hon oss tillbaka
till vår ostädade stuga. Vi åkte buss.
Faster med hink, skurkäpp och trasor !
Hon ställde upp igen, hjälpte oss få beboeligt.

En gång då jag gick över slotts-borggården
för att besöka faster, såg jag på långt håll
att prinsessan Margareta stod i portöppningen
som jag strax skulle gå igenom.
Hjälp, skulle jag bocka eller niga då vi möttes ?!

Det hade nog gått bra vilket som - tänker jag.
Men istället - så idiotiskt gjort,
låtsades jag som att jag inte såg henne !

Lycka.

Jag läser i mitt horoskop
att snart mej något händer
Ett klipp jag gör - ett riktigt scoop
som mej till lycka länder

Ny kärlek, penningar och makt
sej runt i livet fröjda
Mer vill ha mer - har någon sagt
och aldrig blir vi nöjda

Lycklig den som lyckan får
men mer vill jag inte begära
än att det som är mitt - här nu jag står
fortsätter stå mej nära
83-10-01

Datamaskin till salu !

Ni som kan det här med data,
som vet hur sakerna fungerar
och klarar alla kringelkrokar som uppstår,

ni ska vara väldigt lyckliga och glada
över den förmågan,
jag säjer då bara det !

När ett par timmars skrivmöda
huxflux bara försvinner spårlöst,

då får jag lust att kasta ut hela apparaten !

Tus´nkonstnär.

I väntan på Nicke Sjödins nya "Åtabak"
plockar vi ur hans bok "Minna" en dikt
där en kvinna berättar om sin man.
Hon säjer:

Han va nog nästan
som nan sorts tus´nkonstnär, dom säg.
`N stang satte´n opp omma järnspis´n
där jäg kônne häng grytlappa å blötvanta.

Då gris´n hadd flidd (=misshandlat)
´n höne nanting ålldeles farlit, då gjorl´n
konstgjord andning på a,
sä hon repa säg å levd igenom.

Å bå stugern å lagårn sätt´n opp.

Men bruke, dä blanne jäg.