Oväntad vända.

Min ena dotter och måg
ska iväg på en semestertripp några dar.

Dom tänker dra med sej mej också.
Det ska bli hurtigt !

Blogguppehåll under tiden.

Ett nyinköp.

Jag behövde en ny kofta.
När jag handlade på ICA senast
fick jag se att det var rea på kläder där
och mitt framför ögonen mina
hängde en kofta i min storlek.

Den var randig. På tvären.
Breda ränder i svart och grått.

Vem i strl. 46 vill ha tvärrandigt på sej - inte jag.
Men till slut fick reapriset och storleken ändå avgöra,
kvaliten var inte så tokig heller
och jag behövde den, så jag köpte den.

Efteråt har jag aldrig sett så mycket människor
med tvärrandiga kläder på sej,
kolla ska ni få se - var och varannan faktiskt !

Har jag, utan att veta om det, gått och blivit modärn ?!

Kackeleja.

När man blir äldre minns man gärna saker som hände förr.
Därför blir det mest sådant jag skriver om. Alltså.

Vi hade höns hemma. Som skrek och flaxa iväg
om man försökte röra vid dom.
( Jag kände så väl igen uppsynen på Baronessans
två tuppkycklingar - by the way ! )

Men som barn hade jag en tam höna som hette Kackeleja.
Hon blev nästan lite av en kompis till mej,
jag kunde bära henne i famnen
och lekte väl på nåt vis med henne.
Kan aldrig tänka mej att hon var nån värphöna,
hon fick nog leva för min skull bara.
Hur gammal kan höns bli ? Det vet jag inte,
men en morron låg Kackeleja död i hönshuset.

På den tiden var det vanligt att man satte
en svart armbindel, ett sorgband, på kappärmen
när någon närstående hade avlidit.

Jag satte fast sorgbandet på min tröjärm
och kunde inte förstå
varför jag inte fick behålla det på,
varför dom tog det av mej ?
Min Kackeleja var ju död !

Tystnad.

Vissa dagar kan ljud nästan göra en galen.

På bussen när hon bredvid pratar i sin mobil
högljutt och utan avbrott hela sträckan
från Eurostop till Märsta station.

En enveten grästrimmer som jagar
vartenda grässtrå runt alla buskar
utanför mitt öppna sängkammarfönster.

När radion bara skrapar och låter illa
när jag ska lyssna och jag inte kan hitta
en enda bättre kanal.

När jag har stängt både fönster och radio
för att det äntligen ska bli tyst,
men hunden istället,
som sover i sin korg bredvid mej,
drar världens timmerstockar.

På Törberget.

Barnen var i skolåldern, det var sommar
och vi var hemma i Norrland på semester.

Min Pappa visste om ett ställe, uppe på ett berg,
där den mossa växte som man har till julpynt.
Han och jag gick dit en dag för att plocka en kasse.

Berget var högt, tät skog, stenigt, svårt ta sej upp,
lite av en Everest-klättring kunde jag inbilla mej.

Väl uppe när vi började plocka av mossan
fick jag syn på stammen på en grov tall
där en björn klöst och rivit loss remsor av barken
och det var gjort nyligen, det kunde man se,
märkena där han trampat runt tallen fanns kvar.

Jag blev livrädd även fast jag inte såg björnen.
Hade Pappa sett den ? Men säkert såg björnen oss !

Pappa lugnade mej, sa att det var så brant här
att björnen inte kunde springa nerför,
ingen fara, vi skulle lätt hinna undan den.

Och jag trodde honom !

Någon björn såg jag aldrig,
men utan tvivel såg den mej.

Lite skryt.

Vill tala om att limericken är egenhändigt tillverkad
för en tävling om ett halsband i Hem. Veckotidn.
för några år sedan.
Man skulle skriva en dikt där ordet pärla ingick.
Enklare få till en limerick, tyckte jag.

Och med den gick jag och vann halsbandet !

Kollade äktheten hos guldsmeden på Centrum
därför att förpackningen såg mysko ut.
Men han påstod att det var odlade pärlor,
värde ungefär 4000 kr !

Limerick för pärlhalsband.

En krokryggig brud ifrån Särla
gick kyrkgången böjd som en märla.
Men brudgummen sa:
"Det är henne jag vill ha,
för på insidan är hon en pärla."