Hemstickade vantar.

En Nicke Sjödin-dikt till.
Som ett erkännande till oss
som brukar sticka vantar.

"Stickninga."

Innani
himmstöckenvanta
känns omtanken tydligare

än innani
köpenesvanta.

Å omtanken
han värm
han å."

Hermine.

Hermine har namnsdag idag. Så hette min svärmor.
Jag hann aldrig träffa henne, har bara hört berättas
om vilken fin människa hon var. Fadern var byns handlare.
Hermine utbildade sej till konditor.
Hon träffade min svärfar, äldste sonen till en bonde i byn.
Enl. traditionen skulle svärfar överta gården,
men Hermine kunde inte bli bondmora.
Istället fick de en tomt, byggde ett hus
och öppnade kaférörelse i sitt hem.
Hermine bakade brödet. Kaféet blev populärt.
Min man växte upp och vande sej vid
att det alltid fanns hembakade kakor.

Det förändrades när han gifte sej med mej. Fast jag nog försökte
till att börja med, så kunde jag inte, klarade inte av
och ville inte baka kakor. Han fick lära sej att leva med detta faktum.
Men minnet av mamma Hermines kakor föll över honom ibland.
En pingsthelg, tillsammans framför TVn, frågade han mej:
"Tror du att det finns nån fler än vi, som inte har bakat någe till pingst ?"

På allmän begäran, som Eva brukar säja :

Orginaltexten till Nicke Sjödins dikt "Cykla`" :

Cykla` vore
stå här i
gammsommarlagårn.

Ålldeles insänn
värann.

Sadla
syns like hög.

Styra
ha häktes ihop.

Dä syns nästan
som dom stå
å håll ikring
värann.

"Då göbben min for på semester",
den tar vi en annan dag, Anita.

Mina föräldrars båda cyklar.

Bläddrade i en bok på dialekt av Nicke Sjödin. Fann den här dikten
om cyklar, som hamnat på undantag i en gammal sommarlagård.
Sista gången jag var förbi hemma, såg jag dom också.

Dikten ska läsas på Junselemål för att komma till sin rätt,
men hur många nu för tiden begriper det tungomålet ?
Så jag har översatt - den är bra ändå, tycker jag.

"Cyklarna våra står här i sommarlagårn.
Alldeles intill varandra.
Sadlarna syns lika höga.
Styrena har häktats ihop.
Det syns nästan som dom står
och håller omkring varandra."

Till fam. Karlsson.

Varför var ni inte hemma igår ?
Jag var ute på promenad uppåt Tallholma.
Tittade in till hundrastgården.
Inget intressant där, så jag vände om.
Gick förbi dagiset, korsade stora vägen,
drog in mot stigen på andra sidan,
uppför backen, ville bara framåt.

Det började luta nerför, gick fortare gå,
jag brydde mej inte om annat
än att komma över Smedsgränd
och in på eran gård.

Ställde mej framför er dörr,
väntade på att ni skulle öppna,
men fastän jag gnydde så kom ni inte.
Jag satte mej ner och stirrade på dörren.
Lade mej ner, fortsatte stirra, fortsatte vänta.
Jag kan vänta, är faktiskt ganska bra på att vänta.

Men ni kom aldrig,
så till slut var jag tvungen gå därifrån.
Fast jag vände mej om några gånger
för att titta efter ifall ni kanske ändå var där.

Varför var ni inte, säj ?

Vov-vov-hälsn. / Totten.

Småkryp.

Balkonggrannen klagar på tvestjärtar i sin lägenhet.
Hon ser dom överallt. I badrummet när hon går in dit,
i sängkammaren när hon ska sova
och mest kryper det av dom ute på balkongen.

Vi delar samma balkong, grannen och jag.
Det finns ett insynsskydd mellan oss
med springor upptill och nertill, där större djur
än tvestjärtar skulle kunna gå emellan.

Så om småkrypen finns hos henne
då måste jag också ha dom hos mej.

Men jag har inte sett till någe som rör sej,
varken tvestjärtar eller spindlar
eller andra panikframkallande småkryp.

Men när jag sitter därute nu
då känner jag hur det börjar kittlas
på ryggen min och kryper i håret mitt...

forts. Hundliv.

Här kommer en del av våra träffar:

Tindra. Mörkbrun, större, slank.Springer emot oss
med hela sin kropp fladdrande av glädje.
Totten tar emot hennes uppvaktning en stund,
men sedan räcker det, tycker han, vänder och går.

Hektor. Svartgrå, större han med. Men skygg.
Matte säjer han blev orolig/nervös efter att ha blivit
anfallen av en humla ! ( Inte min humla, väl ! )

Wilton. Liten valp av Tottens egen ras.
Inte alls intressant.

Totte 2. Svartvitt lurvigt litet energi-nystan
som studsar runt, över och under Totten i ett, i ett.
Bägge kopplen trasslar genast ihop sej,
det blir vi mattar som avbryter mötet.

Bosse efter morfar. Stor som en kalv. Gråvitt
långt yvigt hår. Visar intresse för Totten,
som morrar och gläfser emot. Och big Bosse backar !

Hilton. Typ våldsam kamphund. Ful men snäll.
Valpigt gåpåig, inställsam. Totten ignorerar honom.
Det verkar vara åldern och inte storleken
som bestämmer rangordningen.

Vi brukar träffa en stor bagge också.
Totten viftar på sin svans och nosar på baggens huvud.
Baggen håller till, glor tyst bara, men nosar tillbaka.
Så står vi en god stund.
Det finns ett stadigt stängsel mellan oss,
annars vet jag ju inte...