En vas full av ängsblom
är tysta ensamheten:
Jag vet en liten stuga
i skogarna långt bort.
Jag kommer genom gräset
som ligger vått om natten.
Där står den mörk och ensam.
Jag öppnar tankfullt dörrn
- och står en stund och ler åt
att allting är som förut.
Jag kränger av mig mesen
och börjar göra eld.
Gunnar Ekelöf Non serviam ( 1945 )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Längtar till sommaren och torpet i Jämtland med utedass och mygg.
Ååh, Gerda! Den dikten ger mig känslor och bilder i mitt inre.. Få se om jag gör något av det..
Kram Anita
Skicka en kommentar