Karl den XVI och Kalle.

Det är flaggdag idag,
kungen har namnsdag, det är Karl.

Jag hade en bror som också hette Karl.
Han dog för drygt två år sedan.

Fast vi inte brukade träffas så regelbundet
så saknar jag honom.

Särskilt som idag när almanackan påminner mej.

Ett tips.

Jag har gjort en cheesecake idag
på Keso istället för Philadelfiaost.

Smakar väl så bra !

Lass-skjutsare.

Pappa brukade då och då nämna om
när han var lass-skjutsare. Något han höll på med
när han som ung var dräng hos en bonde på byn.

När Pappa blev pensionär och inte längre behövde
gå upp tidigt för sitt arbetes skull, så steg han ändå upp
sin vanliga tid runt 5-snåret, ibland ännu tidigare.

När jag undrade varför han behövde gå upp så tidigt
så skyllde han alltid på sin ungdoms lasskjutsar-epok.
Då måste han upp den tiden för att ge hö till hästarna
så de hann äta innan det blev dags sela på och åka iväg.

Pappas tidiga vanor grundlades då och stannade kvar.
Men vad det innebar att vara lasskjutsare
det tog jag aldrig reda på.

Nu har jag hunnit bli äldre själv
och jag är lika morronpigg som min Pappa var.
Det skulle vara roligt veta mera om lasskjutsarna,
vars morrontidiga arbete påverkade generationer !

Letade på nätet utan att få fram så mycket,
men igår fann jag i Jönsel Bla´ä ( = Junsele Bladet )
en sida om lasskjutsare i Junsele på 20-talet,
berättad och nedskrivet av en Sigvard Grundström.

Han skriver om allt jag ville veta - så jag är nöjd,
men det står alldeles för mycket för att få plats här.

Nyfikenhet.

Skrivtorka.
I brist på annat
- en lägesrapport från 1983.

Jag går här i min lägenhet
och tror att den är min,
men ser till min förlägenhet
att den är också din !

I kökets fönster tittar in
min granne mitt emot
och låter ifrån platsen sin
mej veta vad jag gjort.

Mitt vardagsrum har insyn med
och tro nu inte att
den grannen lämnar mej ifred -
han vet vad här har vatt.

En dag om jag har främmande
och tror att det är mitt
vet jag nästa dag beklämmande
att grannen trott det sitt.

Omtanke blott och bart det var,
påstod en vän en dag.
Jag undrar det jag - var mitt svar.
Fortfarande undrar jag.

Att lyssna.

Det kom ett julkort från en kvinna som jag mötte
för ett par år sedan på en pensionärsträff.
Hon var lite förståndshandikappad, märkte jag
när vi kom att sitta mitt emot varann vid ett bord.

Vi förde inte mycket till samtal, men efter ett tag
började hon berätta för mej om sin barndom.
Alla hennes ord gick inte att fatta, men jag lyssnade.
Hon fortsatte berätta och jag fortsatte försöka lyssna.

Det var ingen bra uppväxt - det förstod jag i alla fall.

Värdesatte hon mitt ansträngda lyssnande
så pass mycket att hon sedan dess
skickar julkort till mej varje år - joo, hon gör det !
Alltid undertecknat med hennes förnamn bara.

Vi behöver lära oss att lyssna,
ibland betyder det nog mera än vad vi kan tro.

Ny kamera, gammal hund.

Jag behövde hjälp idag också

för att få in en bild i bloggen.

Tack Eva !

Det är Totten som har hoppat upp

på ett bord i Vattenparken.

Han brukar bli borstad då han står där.

Även utan borstning - det var för kallt -

så har han blicken fästad på mina händer,

( fast det ser ut som att han tittar in i kameran )

de händer som utdelar hans godis-belöning

för var gång borstningen är undanstökad.

Flickan hette visst Griet.

Jag mindes att jag har sett en tavla,
ett konstverk, som heter "Flicka med pärlörhänge",
så igårkväll när TV visade en film med samma namn
börja jag titta, kanske handlade filmen om den tavlan?

Det gjorde den och jag blev fast - filmen var bra.

Jag hittade en bild på tavlan, den är fascinerande,
jag vill inte släppa blicken ifrån flickansiktet,
nästan att jag kan uppleva hennes insida.

Konstnären hette Johannes Vermeer,
levde på 1600-talet och konstverket
hänger i Haag, på Mauritshuis museum där.