Att lyssna.

Det kom ett julkort från en kvinna som jag mötte
för ett par år sedan på en pensionärsträff.
Hon var lite förståndshandikappad, märkte jag
när vi kom att sitta mitt emot varann vid ett bord.

Vi förde inte mycket till samtal, men efter ett tag
började hon berätta för mej om sin barndom.
Alla hennes ord gick inte att fatta, men jag lyssnade.
Hon fortsatte berätta och jag fortsatte försöka lyssna.

Det var ingen bra uppväxt - det förstod jag i alla fall.

Värdesatte hon mitt ansträngda lyssnande
så pass mycket att hon sedan dess
skickar julkort till mej varje år - joo, hon gör det !
Alltid undertecknat med hennes förnamn bara.

Vi behöver lära oss att lyssna,
ibland betyder det nog mera än vad vi kan tro.

Ny kamera, gammal hund.

Jag behövde hjälp idag också

för att få in en bild i bloggen.

Tack Eva !

Det är Totten som har hoppat upp

på ett bord i Vattenparken.

Han brukar bli borstad då han står där.

Även utan borstning - det var för kallt -

så har han blicken fästad på mina händer,

( fast det ser ut som att han tittar in i kameran )

de händer som utdelar hans godis-belöning

för var gång borstningen är undanstökad.

Flickan hette visst Griet.

Jag mindes att jag har sett en tavla,
ett konstverk, som heter "Flicka med pärlörhänge",
så igårkväll när TV visade en film med samma namn
börja jag titta, kanske handlade filmen om den tavlan?

Det gjorde den och jag blev fast - filmen var bra.

Jag hittade en bild på tavlan, den är fascinerande,
jag vill inte släppa blicken ifrån flickansiktet,
nästan att jag kan uppleva hennes insida.

Konstnären hette Johannes Vermeer,
levde på 1600-talet och konstverket
hänger i Haag, på Mauritshuis museum där.

Bildpremiär

Min första bild i bloggen !

Ordspråksbonad.

En vas full av ängsblom
är tysta ensamheten:
Jag vet en liten stuga
i skogarna långt bort.

Jag kommer genom gräset
som ligger vått om natten.
Där står den mörk och ensam.
Jag öppnar tankfullt dörrn

- och står en stund och ler åt
att allting är som förut.
Jag kränger av mig mesen
och börjar göra eld.

Gunnar Ekelöf Non serviam ( 1945 )

En ålderskrämpa ?

Har ni glömt en sak eller gjort fel
emot en annan människa någon gång,
något som inte går att göras om,
som inte går att ställa tillrätta igen ?

Glömt ett möte, ett visst klockslag,
eller glömt en födelsedag.
Hur förargligt det än är
så är det oåterkalleligt, kan inte göras ogjort.

Jag kan ju inte komma dagen efter
med varken mötet eller gratulationen !

Finns det några flera än jag
som har ställt till med en sån här sak ?!

Födelsedag.

"Fylla år är vedervärdigt
men bättre ändå, än att ha fyllt färdigt !"

Ingen har väl undgått märka att jag har fyllt år !

Anhöriga, släkt och vänner har kommit ihåg mej
och uppvaktat på olika sätt
med bl.a. blommor, presenter, kort och tel.-samtal.
Jag fick t.o.m. ett långväga besök av min syster !

Jag gruvade mej så där väldigt i förväg,
- stök och bök och gammeldom -
men trots det ordnade ni allihopa att min 75-årsdag
kom att bli till ett mycket fint minne för mej !

Så jag känner mej uppriktigt rörd och tacksam här.