Bildpremiär

Min första bild i bloggen !

Ordspråksbonad.

En vas full av ängsblom
är tysta ensamheten:
Jag vet en liten stuga
i skogarna långt bort.

Jag kommer genom gräset
som ligger vått om natten.
Där står den mörk och ensam.
Jag öppnar tankfullt dörrn

- och står en stund och ler åt
att allting är som förut.
Jag kränger av mig mesen
och börjar göra eld.

Gunnar Ekelöf Non serviam ( 1945 )

En ålderskrämpa ?

Har ni glömt en sak eller gjort fel
emot en annan människa någon gång,
något som inte går att göras om,
som inte går att ställa tillrätta igen ?

Glömt ett möte, ett visst klockslag,
eller glömt en födelsedag.
Hur förargligt det än är
så är det oåterkalleligt, kan inte göras ogjort.

Jag kan ju inte komma dagen efter
med varken mötet eller gratulationen !

Finns det några flera än jag
som har ställt till med en sån här sak ?!

Födelsedag.

"Fylla år är vedervärdigt
men bättre ändå, än att ha fyllt färdigt !"

Ingen har väl undgått märka att jag har fyllt år !

Anhöriga, släkt och vänner har kommit ihåg mej
och uppvaktat på olika sätt
med bl.a. blommor, presenter, kort och tel.-samtal.
Jag fick t.o.m. ett långväga besök av min syster !

Jag gruvade mej så där väldigt i förväg,
- stök och bök och gammeldom -
men trots det ordnade ni allihopa att min 75-årsdag
kom att bli till ett mycket fint minne för mej !

Så jag känner mej uppriktigt rörd och tacksam här.

Nicke Sjödin igen.

På tal om de namn barnen får nu för tiden
så berättar Nicke Sjödin i "Gammelvärla" om
hur namngivning kunde gå till en gång.

En gubbe som hette Jan kokte falit go´n mese,
så han kallades Mese-Jan.

Pojken hans hette Danel - MeseJansDanel.

End´n som överlevde av hans barn
hette Alik - MeseJansDanelAlik.

Den där Alik kunde int`
tänka sej nåt bättre namn åt pojken sin,
så han fick heta Alik också.

Men för att skilja han från pappa sin
kallades han DanelAlicken.
Det blev hopdraget till Dalicken,
MeseJansDanelAlickaDalicken.

Han flytta ihop me en käring som hette Tim
- i tellnamn.
MeseJansDanelAlika-DalickensTim.

Hon hade en pojk som hette Nils,
men dom kalla´n för Nick
för han hang mä huve.

Han fick äta bara kall-gröten,
för det tog sådan tid för käringa att ropa åt´n:

"Hördu MeseJansDanelAlika-DalickensTimsta Nick,
kom in å få dej en gröt."

Efter helgerna.

Det känns som en befrielse, en lättnad
att det har blivit vardag igen efter alla helger.
Som pensionär tycker jag så,
men förstår inte riktigt varför.

Alla dagar ska ju vara likadana,
söndag som vardag lika enahanda
eller fria för meningsfulla aktiviteter.
Vilket av alternativen, det väljer jag själv.

Så för mej som pensionär,
vad är det för fel på helger ?

Svea.

Svea har namnsdag idag. Min Mamma hette Svea,
var född på juldagen och med namnsdag under nyåret.
Bland alla julklappar och nyårsfiranden
kunde jag glömma hennes bemärkelsedagar ibland.
Det var oförlåtligt, pinsamt och gav mej samvetskval.
Men Mamma tyckte inte det gjorde nåt. För sin del
ville hon helst slippa all uppmärksamhet. Hon var sån.

Sommartid tyckte Mamma om att sitta ute och sola sej.
Ensam eller ihop med andra tanter på äldreboendet.
För att slippa sol direkt i ansiktet hade Mamma på sej
en av Pappas skärmmössor, den med reklam från OK.

Min syster och jag skaffade en solhatt till Mamma,
gjord i strå, med brätte, luftig, diskret gråblå, snygg.
Åkte hem, bad Mamma prova hatten, se sej i spegeln
och titta så fin hela hon blev i den vackra hatten !

Mamma sa att det var den vackraste hatt hon haft,
tyckte att vi var då för snälla, kosta på henne sånt...

Fast hon fortsatte ändå med Pappas reklammössa,
jag såg henne aldrig sitta ute med vår solhatt på sej.
När jag frågade varför, då förklarade hon
att den vackra hatten ju var alldeles för vacker
för att hon skulle kunna använda den. Hon var sån.