Nicke Sjödin igen.

På tal om de namn barnen får nu för tiden
så berättar Nicke Sjödin i "Gammelvärla" om
hur namngivning kunde gå till en gång.

En gubbe som hette Jan kokte falit go´n mese,
så han kallades Mese-Jan.

Pojken hans hette Danel - MeseJansDanel.

End´n som överlevde av hans barn
hette Alik - MeseJansDanelAlik.

Den där Alik kunde int`
tänka sej nåt bättre namn åt pojken sin,
så han fick heta Alik också.

Men för att skilja han från pappa sin
kallades han DanelAlicken.
Det blev hopdraget till Dalicken,
MeseJansDanelAlickaDalicken.

Han flytta ihop me en käring som hette Tim
- i tellnamn.
MeseJansDanelAlika-DalickensTim.

Hon hade en pojk som hette Nils,
men dom kalla´n för Nick
för han hang mä huve.

Han fick äta bara kall-gröten,
för det tog sådan tid för käringa att ropa åt´n:

"Hördu MeseJansDanelAlika-DalickensTimsta Nick,
kom in å få dej en gröt."

Efter helgerna.

Det känns som en befrielse, en lättnad
att det har blivit vardag igen efter alla helger.
Som pensionär tycker jag så,
men förstår inte riktigt varför.

Alla dagar ska ju vara likadana,
söndag som vardag lika enahanda
eller fria för meningsfulla aktiviteter.
Vilket av alternativen, det väljer jag själv.

Så för mej som pensionär,
vad är det för fel på helger ?

Svea.

Svea har namnsdag idag. Min Mamma hette Svea,
var född på juldagen och med namnsdag under nyåret.
Bland alla julklappar och nyårsfiranden
kunde jag glömma hennes bemärkelsedagar ibland.
Det var oförlåtligt, pinsamt och gav mej samvetskval.
Men Mamma tyckte inte det gjorde nåt. För sin del
ville hon helst slippa all uppmärksamhet. Hon var sån.

Sommartid tyckte Mamma om att sitta ute och sola sej.
Ensam eller ihop med andra tanter på äldreboendet.
För att slippa sol direkt i ansiktet hade Mamma på sej
en av Pappas skärmmössor, den med reklam från OK.

Min syster och jag skaffade en solhatt till Mamma,
gjord i strå, med brätte, luftig, diskret gråblå, snygg.
Åkte hem, bad Mamma prova hatten, se sej i spegeln
och titta så fin hela hon blev i den vackra hatten !

Mamma sa att det var den vackraste hatt hon haft,
tyckte att vi var då för snälla, kosta på henne sånt...

Fast hon fortsatte ändå med Pappas reklammössa,
jag såg henne aldrig sitta ute med vår solhatt på sej.
När jag frågade varför, då förklarade hon
att den vackra hatten ju var alldeles för vacker
för att hon skulle kunna använda den. Hon var sån.

Nyårsafton.

Till mina barn, mina barnbarn,
mitt barnbarnsbarn,
mina bonusbarnbarnsbarn,
mina släktingar och mina vänner:

Tack ska ni ha för gamla 2008
och må vi allihopa få ett Gott Nytt 2009 !

Dasshumor.

Nog vet ni hur ett utedass ser ut ?
Nog har ni behövt använda ett sånt nån gång ?

Vi är många som har växt upp med ett utedass.

På en del gårdar hade dassen flera hål i rad,
man kunde följas åt dit, lika många som hålen var
och umgås med varandra medan behoven uträttades.

Hos oss, på vårat dass, fanns det bara två hål,
ett stort för vuxna och ett mindre för oss barn.

Dasset låg en bit bort, bakom lagårn.
På vintern när det var kallt,
kunde man, så att säja, frysa ashlet av sej.

Och jag minns en mycket kall vinterdag
när jag följde min lillebror dit
och i nån sorts storasyster-omtanke
drog ner mina byxor och satte mej där han skulle sitta
för att värma upp dasshålet åt honom först.

Någon sa att "Det var kärlek det !"
Jag vet inte - vi var ju mest osams, min bror och jag.

God fortsättning !

Julen är över för den här gången.
All stress och alla måsten veckorna innan
slår sin slagskugga över tillvaron.

Så kommer julafton och vi möts
i en stor, varm och innerlig samvaro.

Jag begriper att det viktigaste i livet
det är att vi har varandra.

Den insikten är värd all julstress innan.

Dan före dan.

Till alla er som tittar in på min blogg
ska jag be att få önska
en riktigt Fin och God Jul !