Dasshumor.

Nog vet ni hur ett utedass ser ut ?
Nog har ni behövt använda ett sånt nån gång ?

Vi är många som har växt upp med ett utedass.

På en del gårdar hade dassen flera hål i rad,
man kunde följas åt dit, lika många som hålen var
och umgås med varandra medan behoven uträttades.

Hos oss, på vårat dass, fanns det bara två hål,
ett stort för vuxna och ett mindre för oss barn.

Dasset låg en bit bort, bakom lagårn.
På vintern när det var kallt,
kunde man, så att säja, frysa ashlet av sej.

Och jag minns en mycket kall vinterdag
när jag följde min lillebror dit
och i nån sorts storasyster-omtanke
drog ner mina byxor och satte mej där han skulle sitta
för att värma upp dasshålet åt honom först.

Någon sa att "Det var kärlek det !"
Jag vet inte - vi var ju mest osams, min bror och jag.

God fortsättning !

Julen är över för den här gången.
All stress och alla måsten veckorna innan
slår sin slagskugga över tillvaron.

Så kommer julafton och vi möts
i en stor, varm och innerlig samvaro.

Jag begriper att det viktigaste i livet
det är att vi har varandra.

Den insikten är värd all julstress innan.

Dan före dan.

Till alla er som tittar in på min blogg
ska jag be att få önska
en riktigt Fin och God Jul !

White Christmas.

Radions P1 har ett program som heter "Vi var där".
Ger glimtar av händelser från förr i tiden.
Igår handlade det om när motboken togs bort 1955.
Föreståndaren på ett systembolag i Gamla Stan
blev interjuvad i programmet.
Största uppståndelsen, berättade han,
det var att det s.kl. starkölet blev fritt.
Förut kunde det köpas bara på apotek, mot recept !

Före 1955 skulle männen vara 25 år fyllda
för att få ut sin motbok och kunna köpa sprit.

1955 fyllde min man 25 år och hann få ut sin motbok.
Fast han inte längre behövde den
så tyckte han det var viktigt att äntligen äga en.
Motboken som förut var det verkliga vuxenbeviset.

Till julen samma år, 1955, förlovade vi oss.
Bing Crosby sjöng White Christmas på radion.
Det var första gången jag hörde den vackra sången.

White Christmas hör jag sedan dess
varje jul i radio och överallt
och varje jul minns jag.
Det var kallt, mycket snö och vi var lyckliga.

Vintersolståndet.

Årets kortaste dag idag.
Nu vänder det och går,
fast sakta, mot ljusare tider !

Julhandel.

Har varit på Maxi idag, handlat mat.
Vi var där tidigt.
Lite folk, ingen trängsel.

Stressen smyger sej på en ändå.
Det ligger liksom i luften,
ihop med högtalarmusiken - köp, köp !

Gamla kloka jag köper ändå
inte mer än det jag behöver - tror jag.

Men visst gjorde jag det i alla fall,
påverkades alltså
och handlade mer än jag behövde ha.

En man i skogen.

Mitt i julbrådskan går jag och tänker på svampplockning.
Kommer ju så lätt vilse och första gången det inträffade
var alldeles i början av min svamp-plockning-karriär,
innan jag hade förstått hur snabbt det vilsna slår till.

Vid sidan av en väg nånstans omkring Arlanda
fann jag både Karl Johan och trattkantareller.
Det växte en Kalle här och några trattisar där
så jag fortsatte längre in och letade runt varje träd.

Plötsligt visste jag inte var jag befann mej, visste inte
åt vilket håll vägen var, där jag hade ställt bilen.
Jag hörde planen från Arlanda, men i mitt huvud
kom ljudet från fel håll, omöjligt att rätta mej efter,
det gick nästan inte ens att avgöra upp eller ner.

Började gå fortare, fortare, för att ta mej ut ur skogen,
jag sprang till slut, men överallt fanns bara träd, träd.
Jag blir rädd, jag flåsar, hjärtat bankar - panik !

Hur länge jag höll på att tok-kuta så där vet jag inte,
men plötsligt får jag se en karl på huk under en buske.
Att man kan bli så glad över åsynen av en karl,
lättnaden var enorm - jag trodde inte det var sant !

Och han visste var han befann sej - kunde hjälpa mej.