Vet man själv hur man var som barn ?
Om man var älskad eller inte, det vet man.
Och det var jag.
Men hur var jag att ta hand om,
hur jobbig var jag ?
Några stillsamma lekar höll jag inte på med,
jag klättrade i träd, på hustak och i stenskravel
och jag var elak mot mina småsyskon.
Det minns jag.
Måste ha varit oroligt då jag som 6-åring
högg en yxa i vänstra knäet
och när jag några år senare
en påskhelg fick följa med Pappa
till ett timmer-hygge på andra sidan sjön
och då högg yxan i samma ben lite längre ner.
Jag kunde ha gjort mej enbent för resten av livet !
Önskar att mina föräldrar fått ha lättskötta barn
och fast dom aldrig någonsin klagade
så kan jag nog förstå att så blev det inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vi hade olika barndom. Jag växte upp i ett samhälle, mamma hemmafru och pappa jobbade åt televerket. Vi hade inte gott om pengar men jag var ensambarn och blev rätt bortskämd. Om jag ville ha nåt så var det ingen ide att gå till mamma, utan det blev armar om halsen på pappa som genast sa ja. En sån lättövertalad karl har jag aldrig träffat i mitt vuxna liv. Tyvärr!!!! Några yxor fanns aldrig i min närhet, jag satt mest på vinden och virkade dockkläder till mina och andras dockor.
Skicka en kommentar