Kan man tro på vittror?

Vittror fanns i folktron,
ingick i "de osynliga" ihop med annat oknytt.
Vittror ägde boskap, som vi, men på annan plats,
i en parallell verklighet ( förklaras det i NE ).

Min Mamma upplevde vittror.
Hon har sett deras boskap
och har hört varelserna tala med varandra.

Jag tyckte det var så underligt,
så jag frågade henne en gång
"Mamma, du som är kristen,
hur kan du tro på vittror ?!"

Hon funderade ett tag.
Tanken hade nog aldrig slagit henne
att det ena behövde utesluta det andra.

Sedan sa hon
"Ja, vi kallar det för vittror,
men vi vet ju inte vad det är."

P.S.

Den 9 okt. kommer Nicke Sjödins nya bok ut
på Jengels förlag i Östersund.
Den heter "Åtabak" ( = baklänges / tillbaka ).

Septembersol.

Vi har en sån fin höstdag idag,
solen skiner från klarblå himmel,
det är hög frisk luft och lite blåst.

I backen som går ner mot Centrum
gick jag förbi en bekant
som stod stilla där och bara glodde.

Hon stod och beundrade höstfärgerna
på alla träd och buskar runt om där, sa hon.
Jag var ju tvungen att stanna själv och titta.
Jag såg hur färgerna riktigt glödde i solskenet !
Och det kändes varken för kallt eller för varmt.

Hösten är en bra årstid.
Alldeles lagom. Liksom.

Språkövning.

Idag fick jag sällskap av två gentlemen
medan jag stod och väntade på bussen
tillbaka hem från Eurostop.

De skulle till Gamla Stan
och frågade efter bästa sättet att komma dit.

Deras engelska var lika dålig som min
så det gick lätt att prata
och vi kunde reda ut alltihopa.

När bussen kom satte dom sej ihop med mej
och vi konverserade på knagglig engelska
hela vägen till Märsta station.

Efteråt kändes det allt lite spännande,
nästan som att jag hade varit utomlands.

En gång i Sthlm.

Min första klänning, köpt för egna pengar
var en röd rynkad kjol med en bolero i samma tyg
och en svart blus, som hörde till.
Jag köpte den på MEA, en klädaffär i Sthlm
som låg i hörnet Kungsgatan - Sveavägen.

Jag minns känslan att gå in på ett så fint ställe,
tyckte inte att jag hörde dit riktigt.

Samma kjol och bolero fanns i grönt också,
tänkte köpa den till att börja med,
jag tyckte att den röda var lite utmanande.
Men expediten uppmuntrade mej och sa
"Naturligtvis ska du köpa den röda !"

Jag har aldrig varken förr eller senare
varit så fin i nånting, som i den dressen !
Enda gången i mitt liv dessutom
som storlek 38 passade precis !

Vart går tiden ?

Det var höstdagjämning igår, ser jag.
Nyss var ju vårdagjämningen, tycker jag.

Svampar sjunger !

Läser i en sparad Vi-tidning
att den tjeckiska kompositören Vaclav Halek
påstår att han kan höra svampar sjunga
och att han kan nedteckna musiken.

Så säjer han också att han kan höra melodier
även från stenar och träd,
men att han föredrar svampmusiken.

Sjung trattisar, sjung,
så att jag lättare hittar er !

Barndom.

Vet man själv hur man var som barn ?

Om man var älskad eller inte, det vet man.
Och det var jag.
Men hur var jag att ta hand om,
hur jobbig var jag ?

Några stillsamma lekar höll jag inte på med,
jag klättrade i träd, på hustak och i stenskravel
och jag var elak mot mina småsyskon.
Det minns jag.

Måste ha varit oroligt då jag som 6-åring
högg en yxa i vänstra knäet
och när jag några år senare
en påskhelg fick följa med Pappa
till ett timmer-hygge på andra sidan sjön
och då högg yxan i samma ben lite längre ner.

Jag kunde ha gjort mej enbent för resten av livet !

Önskar att mina föräldrar fått ha lättskötta barn
och fast dom aldrig någonsin klagade
så kan jag nog förstå att så blev det inte.

Svamp.

Idag har jag hittat höstens första trattkantareller !
Nån liter, alla i en klump, på ett enda ställe.

Alldeles bredvid där, lite kringstrött
växte sotvaxskivlingar, hur många som helst
nästan och inte maskätna alls, konstigt nog.

Gick över till ett barnbarn med kantarellerna
men behöll skivlingarna för mej själv
och gjorde en stuvning på dom.

Jag brukar inte lyckas med svamp,
men stuvningen blev så god och jag är osäker på
om det berodde på skivlingarna eller på mej ?

Nicke Sjödins "Minna" ( = minnena ).

Minna
finns ju
hele ti´n.

Men dom flytt
tellbäka
å bli
barä vackrare.

Han grejade allt.

Jag är rädd för hästar. Tycker att dom är vackra,
vill gärna beundra dom - "se men inte röra".

Min gubbe var duktig på det mesta,
jag brukade säja "Vill han så tar han ner månen !"

Men han och hästar - det visste jag inget om.

Tills en gång då vi var på väg till Norrland
och en häst plötsligt sprang lös på vägen
framför oss, mitt i semestertrafiken.

Min gubbe stannade bilen, steg ur,
sprang fram mot hästen, hann ifatt den,
grep tag i manen och fick den att stanna upp.

För mej var det i klass med att ta ner månen !

Smörklicken.

Jag har alltid tyckt om att skriva.
Redan innan jag hade hunnit lära mej bokstäver
så klippte och klistrade jag ihop bilder
och skickade som brev till en av mina kusiner.

Pappa köpte Folket i Bild, rumsren på den tiden.
Där fanns en sida för barn och en gång
fick man skriva berättelser och skicka in dit.

Jag skrev, berättade om en dag då jag var getare.
Följde med, "geta" korna, då de släpptes på skogen.
Antagligen visste Mamma att korna själva hittade
vart de skulle gå och sedan hem igen till kvällen.

Men det var en spännande dag för mej,
jag hade hört Mamma berätta om när hon var barn
och ofta fick vara getare, vare sej hon ville eller inte.

Jag hade mat med i ryggsäcken, bl.a. en flaska mjölk.
Av alla mina rörelser under dagen
hade det bildats några små smörklickar
som låg och flöt överst i mjölkflaskan.

Berättelsen om min dag som getare
den kom in på barnsidan i Folket i Bild
och hade fått rubriken "Smörklicken".

Jag ångrar så att jag inte har sparat den.

Smakprov.

Igår fick jag smakprov från en grannes kolonilott.
Några kålrötter, lite potatis, gurka och tomater.
Obesprutade, färska.

Men roligast ändå att bli ihågkommen.

Den grannen och jag är ensamma kvar
av första hyresgästerna som flyttade in här.
Nytt okänt folk kommer och går hela tiden,
så det känns som en sorts trygghet
att den grannen hela tiden finns kvar här.

Och att han kommer ihåg mej ibland !

Höst ?

Kanske dröjer första frostnatten,
kanske är inte hösten här riktigt ännu ?

Idag gick hunden och jag förbi ett gärde
fullt med kanadagäss, säkert ett hundratal.

Vi stannade. Trodde jag skulle få se dom lyfta,
men nää då, dom satt kvar på samma vis
även när vi gick förbi där igen på återvägen.

Satt kvar som om dom väntade på nånting.
Kanske på mera höst, kyligare,
några nordanvindar att kunna lyfta i ?

Höst.

Några tar det som ett hösttecken
att jag har rensat min balkong.

Tog in ett par krukväxter och slängde resten.
Tänkte efteråt att nu kan första frostnatten
få komma bäst den vill.

Gammalt och nytt.

Idag har jag provkört min nya symaskin.
Fick hem den för några dar sen,
men den har fått ligga till sej - tills idag.

Det är som med nya skor,
som man måste gå in först
tills fötterna har hunnit vänja sej.

Nya maskinen kändes ovan och främmande,
jag saknade allt min kära gamla.

Men va´då - en helt ny Bernina,
visst ska vi bli kompisar så småningom !

I minnet är det alltid sommar.

Mina barnbarn är alla vuxna nu.
Ibland kommer det fram saker de minns
från våra somrar tillsammans uppe på Eden
och jag ser saknad i blicken deras.

Huset som vi rymdes i allihopa.
Vinden uppepå - till hälften bara sågspånsgolv,
men fullt med prylar av alla olika slag.
Förrådsutrymmet under vindstrappan,
det som så småningom blev duschrum.

Utedasset med getingbon uppunder taket.
Lagårn med höladan, som blev vår vedbod
och dessutom ett bra hitta-på-grejer-ställe.

Nere vid sjön - badplatsen Jompen.
Uppe vid skolhuset - gungorna.
Bakom skolan, nedom slänten - en gungfly,
förbjudet område, skrämmande.

Alla vilda blommor vi kunde plocka
och alla stenar vi tog in och målade på !

Nicke Sjödin igen.

I "Byssfolke" berättar han om Anton.

Då du gick bakom gammel-märren
och plöjde
kom det upp ett råttbo.
En stor´n råtta
och sex ljusröda ungar.
Du såg råttmamman släpa iväg
å ungarna hade bitit fast sej
i pälsen.
Nästa varv
du kom med plogen
såg du att råttfamiljen
verkade vilsen.
Då tog du alla sju
- försiktigt med mull-händerna -
la dom i krimmelmössan
å bar hem dom
till lagårn.

Du fick bra med korn
det året.

Sånt är livet

Man kan bli så besviken
eller så glatt överraskad

Förhoppningar kan grusas
eller förundrat glada nyheter ges

Elakheter kan drabba en
eller så är folk oväntat snälla

Man kan känna sej så övergiven
eller få vara med om fin samhörighet

Betarsjön.

Jag växte upp invid en stor sjö.
Att den fanns där var en naturlig del i tillvaron.

På våren när isen började tina och röra på sej
var en höjdpunkt. Ett ljudligt skådespel när isflaken
tornade upp sej mot land i den hårda blåsten.

Väl isfritt lade Pappa ut ryssjor i vasskanten
vid sjöstranden och fångade gäddor,
som saltades ner i en tunna i källaren
och togs fram till middagsmat ibland.
Stektes på glöden i vedspisen.

Meta småabborrar utanför vassen
hörde till sommarens nöjen för oss barn.
Och andra tillfällen när nån vuxen var med
som rodde till djupare vatten och större fiskar.

Det som har etsats sej fast inom mej ändå,
det är när jag en sommarkväll sitter ensam
i båten ute på sjön med ett metspö i handen.
Hemma ligger tryggt där det alltid har gjort
och ingen sly har hunnit växa upp
och skymma sikten dit.

Om en stund känner jag nattsvalkan komma
och jag ser solen börja gå ner.
Allting är stilla, tyst.
Och fisken har slutat nappa.

E = mc2.

Såg ett TV-program igårkväll om tyngdkraften.
Jag förstår just ingenting, men det är intressant ändå.

Det påstås t.ex. att tid och rum är ett och samma...
Kan man begripa någe sånt ?!

Det görs ju barnprogram ibland om olika saker
där allting förklaras så att minsta unge kan förstå.

Tänk om det i ett program klargjordes på samma sätt,
lika enkelt, det här med rymden och allt som hör till.

Det skulle vara väldigt intressant och spännande !

Cigarettfimpar.

Området utanför och i porten här jag bor
har förvandlats till ett askfat !

Det har flyttat in nya hyresgäster i uppgången,
som är rökare och som får besök av andra rökare.
Alla står utanför porten, umgås där medan dom röker.

Var och en fimpar rakt ner där dom står,
och i trappen på väg in.

Idag plockade jag upp alla fimpar
och la dom i en hög utanför, på sidan om ingången.

Kommer rökarna att förstå vinken, eller är den för fin ?