Karolina Ridderström.

Lyssnade på radions P1 kl. 21.03 igårkväll.
Där berättades om Sveriges första kvinnliga läkare,
vår första kvinnliga gynekolog, i slutet av 1800-talet.

Hon hette Karolina Ridderström.

Förutom allt annat så genomförde hon
att istället för en enda rak modell
så började det tillverkas
höger- och vänsterskor också för kvinnor !

Tag plats, stäng dörrarna!

Tycker inte om pendeltåg och tunnelbana,
men som ensam fick jag ändå börja anlita dem ibland.

Åkte med pendeln till södra Sthlm tidigt en morron.
Trångt i tåget och flera som steg på vid varje station
ihopträngda, tysta, koncentrerade på sej själva.

Bara det att sitta med folks ansikten mitt emot mej...
Ifall inte alla ansiktena tittade på mej
så kunde jag omöjligt undvika att stirra på dem.
En lättnad att komma fram till Centralen och stiga av.

Skulle fortsätta med tunnelbanan - måste hitta rätt en!
Osäker på åt vilket håll jag skulle gå,
men massan av människor rörde sej
åt ett och samma håll, så jag följde bara med.

Det bar iväg uppför en trappa - fel, förstod jag
och vände om. Folk protesterade, blev hindrade,
gruffade förargat, men släppte ändå fram mej.

Nästan direkt kom jag med i en annan grupp
där folk rörde sej åt motsatt håll, nedför en trappa.
Det kändes bättre - rätt håll, hoppades jag.

Vi hamnade under jord. Det var lågt i tak.
Alla gick i rask takt, framåt, framåt.
Jag tyckte vi rörde oss som en skock renar
hjälplöst fångade i trång gemensam fålla.

Till slut mötte människorna framför mej en spärr
och medan de fortsatte att gå höll de sina biljetter
i en springa på sidan om, så att spärren öppnades
och alla, utan att stanna till, kunde fortsätta framåt.

Tills det blev min tur ! Det var ju omöjligt
att få mitt långsmala förköpshäfte att passa in
i den där springan - det blev tvärstopp !

Han bakom mej klev på hälen på min ena sko
och jag hörde flera röster som muttrade irriterat.

Man kan ju undra hur jag kom dit jag skulle ?!

I afton dans.

Ute för att dansa.
Ingen bjuder upp mej.
Vad har jag här att göra,
gamla människan?

Ute för att dansa.
Blir uppbjuden, uppvaktad,
men törs inte glädjas.
Nästa morgons ljus avslöjar rynkorna.

Ifall det inte var min insida han ville se?

Ylle för äldre?

Jag håller på att sticka en kofta i ett tunt yllegarn.

Min gamla yllekofta, som jag trivs så bra med,
som är varm och skön, som en kofta ska vara,
den håller på att ta slut, har blivit för utnött
för att jag ska få den att hålla ihop längre.

Ärmarna har tänjts ut till nedanför fingertopparna,
fast jag kortat av, fållat upp, de fransiga linningarna.
Jag har stickat nya ärmbågar i hålen efter de gamla.
Några knappar i knäppet fram är fortfarande hela,
men knapphålen har utvidgats till dubbel storlek
fast jag har försökt minska dem och tråklat till nya.
Hela koftan hänger snart ner till knäna
samtidigt som vidden går ett par varv runt om mej.

Jag använder den ändå - när ingen ser mej.

Har letat efter tunna yllekoftor på flera affärer,
men har inte hittat en enda sådan någonstans.

Det finns koftor i konstmaterial och i bomull,
tjocka och tunnare, stora och små, bara att välja
och jag har köpt ett par stycken,
men ingen av dem är varken sköna eller varma.

Så mitt utnötta gamla schabrak till yllekofta
är den som fortfarande gäller.

Garnet jag köpte var dyrt -
måtte jag lyckas med tillverkningen!

Sista dagen i mars.

Ur "Naturdagbok av en engelsk dam
året 1906", ( Gåva av Eva.)

hittar jag på sidorna för mars månad:

"Narcisser
som kommer innan svalan törs
och fångar
marsvinden med sin glans.

När narcisserna börjar sticka opp -
hej jänta, hej över dal, över flod -
då gryr vad som ljuvast i årets lopp,
då blir vinterblek kind
så röd av blod."

Ur Shakespeares En Vintersaga.

Björn i Borga.

Vi är fortfarande i Borga, min svägerska och jag.
På väg tillbaka till vår barack efter festmåltiden
går vi förbi en fjällbäck. Sätter oss ner där en stund
tittar på vattnet som rinner och lyssnar till porlet
när bäcken jobbar för att komma sej fram.

"Den lilla bäcken mot älven rinner
och älven rinner mot stora hav
och aldrig någonsin mer man finner
vad lilla bäcken blev av."

Sjunger Allan Edvall.

I baracken är det varmt. Nog för varmt att sova.
Svägerskan får sovalkoven för sin del
och jag lägger en madrass på golvet i pentryt.
Var för sej behöver vi inte störa varandras sömn.

När jag lägger mej slår jag upp fönstret på vid gavel.
Några vindpustar letar sej in, fläktar skönt i ansiktet.
Nu ska jag nog sova i svalkan från det öppna fönstret.

Fast det går inte att somna. Ligger visserligen skönt
men jag hör ljud utanför, konstiga obekanta ljud
som gör att jag alldeles omöjligt kan slappna av.

Till slut inbillar jag mej, tror bestämt
att det är en björn som tassar runt därute.
Han letar efter mat, känner människolukt från vår barack
så han stannar till under mitt öppna fönster, nosar uppåt
sätter ner baken och sträcker upp ramarna,
jag hör redan i förväg hur hans kraftiga långa klor
klöser på fönsterblecket för att häva sej upp och in.

Folk skrattar åt det här
men jag var faktiskt livrädd !

Utmaning igen,

från Tantaluran.

1. Ta närmsta bok, slå upp sid. 18, rad 4. Vad står där?
"...ingen känner mina vänner, mina Almanackebarn !"
( Ur Britt G. Hallqvists barnbok "Spöket flyttar", som låg överst.
Mina barnbarns älsklings-sagohäfte en gång i tiden. )

2. Sträck ut vänsterarm så långt du kan, vad rör du vid ?
Gaveln på min sängs fotända.

3. Vad såg du senast på TV?
Antikrundan från Hjo.

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är?
Närmare 08.00, kanske. ( Den var 07.57 ! )

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Tystnaden.

6. När du senast var ute, vad gjorde du då?
Rastade Totten, min dagmattehund.

7. Vad gjorde du före denna undersökning?
Skrev ett vanligt snigelbrev.

8. Vad finns på din "Att göra lista" idag?
Gå på en av mina mågars 59-årskalas !

9. Vad heter den andra orten du bott på i livet?
Kimsta. Fast Junsele känns närmare.

10. Berätta något som folk inte vet om dej.
Tycker om att titta på Sumobrottning !

11. Bonusar - med högst 8 ord.
Förstår inte frågan !

12. Vilka lämnar du utmaningen vidare till ?
Kanske Gun kan roa oss lite?