Sabbatsår.

Jag har bestämt mej för att göra ett uppehåll med min blogg.
Tills nu har jag skrivit om allting - känns det som.
Nånting nytt poppar inte upp, huvet är tomt.

Och större bloggare än jag har ju gett upp !

Älg.

På besök i Norrland med en dotter och hennes familj
körde vi en dag till platsen där jag växte upp.
Vägen dit går numera några km genom tät skog
och plötsligt står det en älg alldeles bredvid bilen,
bara står där och tuggar på nåt sly i lugn och ro !

Mågen stannade bilen och gick ut med kameran.
Älgen tittade på honom, men fortsatte äta,
flyttade sej ett par steg, blängde på oss, orädd.

Mågen gick närmare med sin kamera, bildsugen.
Älgen la öronen bakåt, började se irriterad ut.

Innan jag fick in mågen i bilen igen
hann han ta den här bilden.

Förlorat

Det här är min stora fina sjal,
som har har försvunnit.

Har någon sett till den ?

På en bänk i en park.

Jag satt på en bänk i Vattenparken en dag,
njöt av en av vårens första solskensdagar.
Vi hade gått en ordentlig runda, Totten och jag,
det var skönt vila benen en stund.

Hunden hade hoppat upp på bordet, lagt sej ner där,
jag satt intill på bänken och blundade avslappnat.
Lite sövande ljud hördes från trafiken en bit bort,
men ibland hörde jag också ljudet ifrån en såg.

Alltid, i alla fall ofta, när jag hör någon såga i trä
blir det som att trycka på en knapp inne i huvet mitt
och jag är tillbaka i min barndom på 40-talet
då det gamla huset som vi bodde i blev ombyggt.

Jag ser Pappa och farfar ihop med andra farbröder
Ernst Engman, Daniel August - jag kan en del namn -
hur de spikar, sågar och jobbar med ombyggningen.

Vi bodde i bryggstugan under tiden.
Det var sommar och jag var bara fem-sex år.

På en bänk i Vattenparken sjuttio år senare
där jag sitter och hör ljudet från någon som sågar i trä
kan jag uppleva en aning av barndomens trygghet igen.

Förord / efterord.

I förordet till sin bok "Gammelvärla" berättar Nicke Sjödin om ett besök han gjort hos sin gamla far. Jag tycker att en del av stycket kan få gälla för Nicke Sjödin själv:

...vi såt´n timme, vi såt tri
jäg hörlä hur han täla
om hur dä va å ä å bli
häri´n hänn gammelvärla
å sen då jäg gatt gå tell slut
sä saa´n då han fåljd mäg ut:

"Dä ä sä myttje som jäg sett,
sä myttjä som ä toket,
sä myttjä som ä bra å rätt
häll vreet vint å kroket
men ållt bli jämnt på nasenär
då domen börj´på å grassär´.

Jäg ä sä nöjd vä dä som va
fast aldri att jäg va nan,
na mer än nu vell jäg int´ha
- jäg tyss ha hatt mitt Kanaan
- å ficker finns int´ skô du tro
ti siste rocken som vi fo."

Dä hade vorte kväll å mört
då jäg gatt gå ifrån en
- jäg tänkte på va jäg hadd hört
å titte opp mot månen
- dä käntes bra å värnt å trôggt
- men ändå grint jäg nästan högt.


I kärlek och ödmjukhet

Röån i juni 1984

Nils E. Sjödin

Första egna bloggbilden!

Bild från Tallholmabacken
under en promenad med Totten.

Tack vare att mitt barnbarn Johanna

har gjort noggranna anteckningar åt mej

med varje handgrepp jag ska utföra

för att överföra bilderna från kameran

till datorn och sedan från datorn till bloggen

så klarade jag detta!

Ur tiden.

Nils-Erik "Nicke" Sjödin är död.
21 juli 1934 - 8 april 2009.