I förordet till sin bok "Gammelvärla" berättar Nicke Sjödin om ett besök han gjort hos sin gamla far. Jag tycker att en del av stycket kan få gälla för Nicke Sjödin själv:
...vi såt´n timme, vi såt tri
jäg hörlä hur han täla
om hur dä va å ä å bli
häri´n hänn gammelvärla
å sen då jäg gatt gå tell slut
sä saa´n då han fåljd mäg ut:
"Dä ä sä myttje som jäg sett,
sä myttjä som ä toket,
sä myttjä som ä bra å rätt
häll vreet vint å kroket
men ållt bli jämnt på nasenär
då domen börj´på å grassär´.
Jäg ä sä nöjd vä dä som va
fast aldri att jäg va nan,
na mer än nu vell jäg int´ha
- jäg tyss ha hatt mitt Kanaan
- å ficker finns int´ skô du tro
ti siste rocken som vi fo."
Dä hade vorte kväll å mört
då jäg gatt gå ifrån en
- jäg tänkte på va jäg hadd hört
å titte opp mot månen
- dä käntes bra å värnt å trôggt
- men ändå grint jäg nästan högt.
I kärlek och ödmjukhet
Röån i juni 1984
Nils E. Sjödin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Gerda, tack för den fina dikten av Nicke. Jag har fortfarande svårt att förstå att Nicke inte finns bland oss. Jag saknar Nickes ord.
Allt gott! Smulan
Nej aldrig Smulan ska vi glömma Nicke Sjödin !
Tacksamt ska vi minnas honom
för alla dikter han gett oss,
där vi i varje ordval och formulering kan känna igen oss själva.
Skicka en kommentar